Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karaby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3309
Karaby—Kara-kul-fåret.
3310
Karaby. Socken i Skaraborgs län (Åse
härad). 295 inv. (1931).
Karacha’n, Lev Michailovitj, f.
1889. Sovjetrysk diplomat, Sovjetunionens
minister i Polen 1921—22 och 1924—26
ambassadör i Kina. Han utnämndes sedan
till biträdande folkkommissarie för
utri-kesärenden.
Kara’chi [eng. uttal kera’tjij. Stad i v.
Britt. Indien (prov. Sind) vid Arabiska
havet och i floden Indus’ delta, Punjabs
stora veteexporthamn, slutpunkt för
flyglinjen England—Indien. 217 000 inv.
(1921).
Kara’dja. Se Smith!
Kara’dzic [-dsjitj], Vuk Stefan
o-v i c, f. 1787, d. 1864. Serbisk förf., det
nyserbiska litteraturspråkets grundläggare.
Karafuto. Det japanska namnet på ön
S a c h a 1 i n.
Karage’n el. C a r a g h e e n. Drog
bestående av de torkade grenarna av vissa
rödalger, särskilt Cho’ndrus cri’spus och
Gigarti’na mamillo’sa. De förekomma vid
norra Atlantens kuster. K. användes vid
rening av öl och till appretur av tyger,
fordom även i medicinen.
Ka’ra-Georg (turk.). Bet. Svarte Georg.
Namn på Georg Petrovitj, f. omkr.
1760, d. 1817, en serb, frihetshjälte och
stamfader för den serb, dynastien K a r
a-georgevitj, som nu regerar i
Jugoslavien.
Ka’rahavet. Del av N. Ishavet mellan
Novaja Semlja och Samojed-halvön.
Temperaturen är låg, och is förekommer de
flesta somrar.
Karaka’1 el. öken lo (Lynx Caracal).
Lodjursliknande kattdjur, som
förekommer i Afrika, s. v. Asien och Indien i
stäpp- och ökentrakter. K. har högre ben
och smärtare kropp än vårt lodjur.
Färgen är brungul. Se bilden i band V, spalt
2399—2400!
Karakalpa’kområdet. Autonomt område
i Ryska Asien, bildat 1925 och beläget s.
om Aralsjön i Amu-darjas delta. K. utgör
en del av Kazakrepubliken. K. är med
124 000 kvkm ung. så stort som Lappland
och Jämtland tillsammans. 303 000 inv.
(1926). Huvudstad: T u r t k u 1.
Karakoru’m el. M u s t a g-a t a.
Bergskedja i n. Britt. Indien och v. Tibet,
bildad genom veckning, uppbyggd särsk. av
granit och gnejs samt -fr. Pamir
sträckande sig mot s. ö. och övergående i
Transhimalaya. K. är vattendelare mellan
Tarims och Indus’ vattenområden.
Kamhöjden och massan överträffa Himalayas,
och de högsta topparna nå över 8 000 m.
ö. h., den högsta, Godwin Austen
(Dap-sang), 8 610 m. ö. h. Talrika stora
jöklar finnas.
Karakterise’ra (grek. karakte’r, se K
a-r a k t ä r!). Bet. skildra, angiva någots (el.
någons) utmärkande egenskaper. — K
a-rakterist i’k, framställning av de
utmärkande egenskaperna. —
Karakte-r i’s t i s k, utmärkande, angivande någons
el. någots skaplynne; angående
karakteristisk strålning, se
Röntgenstrålning! — Karakter
i’s-t i k o n, egenskap, kännemärke, särdrag.
— Karakter i’s tika: 1) plur. av
karakteristiken; 2) inom fysiken en kurva,
som anger sambandet mellan en elektrisk
ström och motsvarande potential, t. ex.
för ett vakuumrör; 3) se Logaritm!
— Karakterologi’, karaktärslära,
en gren av psykologien.
Karakteristisk strålning. Se R ö n t ge
n-strålar!
Karaktä’r (grek. karakte’r, urspr. = ngt
urgrävt, inpräglat). Bet. egenskap,
skaplynne, prägel i allm. I inskränkt mening
en persons moraliska egenskaper. — K
a-raktäris e’r a, karaktäristik, o.
s. v., se ovan motsvarande ord med stavn.
k a r ak te r-.
Kara-kul. Avloppslös sjö med salt
vatten i n. ö. Pamir på en höjd av nära 4 000
m. ö. h., ung. så stor som halva
Hjälmaren. Största djup: 231 m.
Kara-kul-fåret. Ett fettsvansfår (se
Får!) som förekommer i Central-Asiens
stäppområden. De nyfödda lammens
krus
Ord, som saknas under K, sökas under C,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
