Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karaby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3311
Kara-kum—Karboli’neum.
3312
ulliga, svarta skinn gå under namn av
»persian». K. har införts till Europa, bl. a.
till Tyskland redan år 1909, och även i
vårt land har man omkring 1930 gjort
försök med avel av k.
Kara-kum. ökenområde i Ryska Asien
(s. Turkestan), s. v. om floden Amu-darja
och intill Irans randberg, en av små
halv-månformade dyner (barkaner) uppfylld
samt med svarta, sönderklyftade klippor
och vidsträckta stenfält insprängd
sandöken.
Karame’ll (sp. carame’lo). 1. En brun,
ej kristalliserande massa, som erhålles om
socker upphettas till omkr. 200°. Den
består av flera olika kem. föreningar. 2.
Smält socker i allm.; sötsaker, beredda av
dyl. med åtskilliga tillsatser.
Karamsi’n, Nikolaj M i c h a i 1
o-vitj, f. 1766, d. 1826. Rysk förf., vars
mest bekanta verk torde vara Det ryska
rikets historia (1816—24).
Karan tä’n (fransk, quarante = fyrtio).
Anstalt för undersökning och
desinfektion av fartyg och personer, som komma
från vissa av myndigheterna i hemlandet
såsom smittosamma förklarade platser.
Namnet syftar på den 40 dagars
avstängning fr. förbindelse med land, som
pestsmittade fartyg, vilka kommo till
Venedig, under medeltiden fingo underkasta
sig. — Karantänsflagga, fyrkantig
gul flagga, som vid ankomst till hamn
måste hissas av fartyg, vilka anlöpt
smit-toförklarade platser.
Ka’raporten. Sund, som mellan Novaja
Semlja och Vaigatj förbinder Barents hav
med Karahavet.
Kara’t (grek. kera’tion =
johannesbröd-trädets frukt, vars frön fordom tjänade
som viktmått för juvelerare). 1. Enhet för
juvelers vikt, förr 205 milligram, nu 200
milligram (metrisk k.). Jfr
Diamant! 2. Beteckning för guldhalt, varvid
k. bet. 24 delar. Rent guld håller alltså
24 k., 75-procentigt 18 k.
Karatjajevo [koratja’jiva]. Autonomt
område i s. Ryssland strax n. om
Kaukasus, med 8 000 kvkm (ung. så stort som
Södermanland) och huvudsakligen bebott
av tjerkesser. 65 000 inv. (1926).
Huvudstad : Batalpaschinsk.
Karava’n (pers, karvan = lastdjur). I
Österlandet beteckning för en grupp
resande, som på kameler, åsnor el. hästar
färdas genom ödsliga trakter, där proviant
m. m. för längre tid måste medföras. —
Ka r a v anser a’j, vid de allmänna
karavanlederna belägna viloställen el.
primitiva härbärgen för karavaner.
Karava’nkerna. En del av öst-Alperna
s. om Klagenfurtbäckenet och på gränsen
mellan Österrike och Jugoslavien, med
toppar upp till 2 239 m. ö. h. (Hochstuhl),
uppbyggd av urbergsskiffrar och kalk.
Karave’11. Se Kravell!
Karbami’d. Se Urinämne!
Karbenning. Socken i Västmanlands län
(Gamla Norbergs bergslag). 1641 inv.
(1931).
Karbi’der (lat. ca’rbo = kol). Kemiska
föreningar mellan kol och andra
grundämnen, särsk. metaller. De viktigaste äro
kalciumkarbid (se Kalcium!),
järnkarbider av olika sammansättning,
som bl. a. förekomma i vitt tackjärn, samt
karborundum (se d. o.!). —
Karbidkväve, se Kalcium!
Karbidlampor. Lampor bestående av ett
litet acetylen-gasverk (se d. o.!) med
brän-nare. K. användas på motorcyklar och
velocipeder samt, ehuru numera sällsynt, till
belysning inomhus.
Karbi’n. Se Gevär!
Karbocy’kliska föreningar. Detsamma
som isocykliska föreningar. Se
Cyklisk!
Karbo’1 el. k a r b o 1 s y r a. Detsamma
som fenol.
Karboli’neum (lat. ca’rbo = kol).
Destillationsprodukt av (trä- el.)
stenkols-tjära, en blandning av flera kem.
föreningar, främst fenol. K. användes till
impregnering av trä mot röta samt till
bestrykning och besprutning av träd som
skydd mot skadeinsekter och sjukdomar.
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
