Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stulna bacillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obetydlighet bredvid honom. Han behövde bara skaffa sig tillträde
till vattencisternen och bryta sönder det lilla röret däri.
Så utmärkt väl han hade planlagt det hela, satt ihop
rekommendationsbrevet och skaffat sig tillträde till
laboratoriet, och huru väl han begagnat tillfället! Världen
skulle äntligen få höra av honom. Alla de människor, som
hade hånat honom, sett honom över axeln, föredragit
andra, under det de funnit hans sällskap överflödigt, skulle
slutligen få uppskatta honom. O, död, död! De hade
alltid behandlat honom såsom varande utan någon
betydenhet. Hela världen hade sammangaddat sig för att
hålla honom nere. Men han skulle lära dem, vad det vill
säga att isolera en man. Vad var detta för en välbekant
gata? Jo visst, Great S:t Andrews Street. Men hur
gick det nu med jakten? Han lutade sig ut ur droskan.
Bakteriologen var knappast femtio alnar bakom honom.
Det var illa. Ännu kunde han bli upphunnen och hindrad
i sitt uppsåt. Han kände i fickan efter pengar och fann
en halv sovereign. Den slängde han upp till kusken.
»Mera», ropade han, om det bara går undan.
Pengarna snappades ur handen på honom.
»Det går bra», sade kusken, och pisksnärten låg utefter
hästens svettdrypande sida. Vagnen svängde, och
anarkisten, som ännu stod till hälften, stödde handen, vari han
höll glasröret, mot vagnsdörren för att hålla balansen. Så
kände han, att den bräckliga tingesten spräcktes sönder,
och skärvorna klingade mot golvet i droskan. Då föll
hari tillbaka ned på sätet med en svordom och stirrade
mörkt på de två eller tre dropparna på fotsacken.
Han ryste till.
»Nåväl, jag förmodar, att jag skall bli det första offret.
I alla fall blir jag en martyr. Det är ändå något. Men
det är en bra svår död. Jag undrar, om det är så
plågsamt, som det påstås.»
En tanke föll honom plötsligt in — han kände efter
mellan fötterna. En liten droppe satt kvar i botten på det
söndriga röret, och han drack upp den för säkerhets skull.
Det var bäst att vara viss på sin sak. Till vad pris som
helst skulle han inte misslyckas.
Så gick det upp för honom, att han inte längre behövde
fly undan för bakteriologen. På Wellington Street
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
