Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stulna bacillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallde han kusken att stanna och steg ur. Han snavade
på steget, och hans huvud kändes besynnerligt. Det
verkade hastigt, koleragiftet. Han vinkade åt kusken att
köra bort och ställde sig på trottoaren med armarna
korslagda över bröstet för att invänta bakteriologen. Det låg
någonting tragiskt över hela hans ställning. Vissheten
om hans nära förestående död gav honom ett slags
värdighet. Han hälsade sin förföljare med ett trotsigt skratt.
»Leve anarkismen! Ni kommer för sent, min vän.
Koleran är lössläppt.»
Bakteriologen såg från sin vagn nyfiket på honom
genom glasögonen.
»Har ni druckit det? Ni är anarkist! Åh, nu förstår
jag.» Det såg ut, som om han tänkte säga något mer,
men han hejdade sig. Ett leende satt i mungipan. Han
öppnade dörren som för att stiga ur, varvid anarkisten
gav honom en betydelsefull vink till avsked och gick med
stora steg mot Waterloo-bron, varvid han omsorgsfullt
lagade, att hans besmittade kropp strök emot så många
människor som möjligt. Bakteriologen var så upptagen
av att betrakta honom, att han knappast visade någon
förvåning, när Minnie uppenbarade sig på trottoaren med
hans hatt, skodon och överrock.
»Mycket snällt av dig att ta hit mina grejor», sade han,
fortfarande försjunken i betraktande av anarkisten, som
avlägsnade sig mer och mer.
»Det är bäst du stiger upp», sade han, alltjämt stirrande.
Minnie kände sig nu fullkomligt övertygad, att han var
tokig och sade på eget beråd åt kusken att köra hem.
»Ska’ jag ta på mig skorna? Javisst, kära du», sade hon,
då vagnen vände och skymde den mörka figuren, som nu
Var långt borta. Så slog honom plötsligen det löjliga
och han brast i skratt. Därpå anmärkte han: »Det är
ganska allvarligt i alla fall.»
»Ser du, den där karlen kom och hälsade på mig, och
han är anarkist. Nej, svimma inte, då kan jag inte
berätta resten. Jag ville förvåna honom, jag visste ju inte
att han var anarkist, och så tog jag en renodling av det
där nya slaget bakterier, som jag talat om för dig, och
som angriper en del apor och försorsakar blåa fläckar på
dem. Dumt nog sade jag, att det var asiatisk kolera. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
