Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamantmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtskilliga göromål hade kvarhållit mig i Chancery Lane
till nio på aftonen och därefter var jag, då jag hade
början till huvudvärk, varken böjd för nöje eller fortsatt
arbete. Så mycket av himlen, som de höga klipporna vid
denna trafikled lämna synlig, utlovade en lugn natt, och
jag beslöt att gå ned till kajen och vila mina ögon samt
svalka mitt huvud
Genom valvbågarna på Waterloo Bridge utmärka
hundratals ljuslågor kajens sträckning, och över dess
bröstvärn höja sig tornen på Westminster mörkgråa mot
stjärneljuset. Den svarta floden rinner förbi, blott då och
då höres ett sällsynt vågskvalp, som bryter tystnaden och
stör återspeglingen av ljusen, som synas simma på dess yta.
»En varm afton», sade en röst vid min sida. Jag
vände på huvudet och såg profilen av en man, som lutade sig
över bröstvärnet bredvid mig. Det var ett ganska fint,
icke simpelt ansikte, ehuru magert och blekt och
rockkragen, som var uppfälld ock igenknäppt kring halsen,
utvisade hans ställning i livet lika tydligt som en uniform.
Jag kände, att jag skulle få svara för hans nattlogi och
frukost, om jag svarade honom.
Jag betraktade honom nyfiket. Skulle han hava något
att berätta mig, som var värt penningarna, eller var han
en vanlig oduglig stackare, oduglig till och med att
berätta sin egen historia? Det fanns en grad av
intelligens på hans panna och i hans ögon, och en viss
darrning på underläppen, som bestämde mig.
»Ganska varm», sade jag, »men ej för varm för oss här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
