Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamantmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej», sade han och såg fortfarande utöver vattnet,
»det är ganska behagligt här — just nu.»
»Det är gott», sade han efter ett uppehåll, »att kunna
finna en så fridfull plats som denna i London. Sedan
man hela dagen förnötts av sina affärer, sina
framgångar, sina förbindelser och av att avvärja faror, så vet jag
ej, vad man skulle ta sig till, om det ej funnes någon
dylik lugn vrå.» Han talade med långa uppehåll.
»Ni måste också ha erfarenhet av det mödosamma
arbetet här i världen, annars vore ni icke här. Men jag
betvivlar, att ni kan vara så trött i hjärnan och ömfotad,
som jag är... Bah! Ibland tvivlar jag på att spelet
är värt insatsen. Jag känner mig böjd att kasta
alltsamman över bord — namn, hälsa och ställning — och börja
något anspråkslöst yrke. Men jag vet, att om jag
övergiver min äregirighet, skulle jag blott hava samvetskval
under återstoden av mina dagar.»
Han tystnade. Jag betraktade honom med förvåning.
Om jag någonsin sett en man, som tycktes hava det
hopplöst ställt för sig, så var det mannen framför mig. Han
var trasig, han var smutsig, orakad och okammad, han
såg ut, som om han varit instängd i en soplår en hel
vecka. Och han talade med mig om den mödosamma oro,
som medföljer en stor affär. Jag nästan skrattade honom
mitt i ansiktet. Antingen var han sinnesförvirrad, eller
ock drev han ett sorgligt skämt med sin egen fattigdom.
»Om höga syftemål och hög ställning», sade jag, »lida
avbräck genom hårt arbete och oro, så hava de även sin
belöning. Inflytande, förmåga att göra gott, att bispringa
dem, som äro svagare och fattigare än vi själva, och det
givs till och med en viss tillfredsställelse att utveckla...»
Mitt skämt under förhandenvarande omständigheter var
mycket föraktligt. Jag talade så på grund av motsatsen
mellan hans utseende och tal. Jag var ledsen därför, till
och med under det jag talade.
Han vände ett tärt men lugnt ansikte mot mig och sade:
»Jag glömmer mig själv. Naturligtvis skulle ni
svårligen kunna förstå.»
Han granskade mig för ett ögonblick.
»Utan tvivel förefaller det orimligt. Ni kommer icke
att tro mig, så att det kan icke vara någon fara att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
