Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärrskådaren - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördes ned i sin faders mottagningsrum, där han lades på en
soffa.
Han beskrev ön såsom på det hela taget ganska kal, med
helt obetydlig växtlighet utom någon slags torv samt en
mängd kala klippor. Där funnos massor av pingviner, och
de gjorde klipporna vita och obehagliga att se på. Havet
var ofta upprört, en gång var det ett åskväder, och han
låg och ropade vid de stumma ljungeldarna. En eller två
gånger kastades sälar upp på stranden, men blott de första
två eller tre dagarna. Han sade, att det var riktigt löjligt,
hurusom pingvinerna brukade vada tvärs igenom honom,
och huru han tycktes ligga mitt ibland dem, utan att störa
dem. Jag mins en besynnerlig sak, och det var, när han
kände ett starkt behov att röka. Vi satte en pipa i hans
hand — han höll nästan på att sticka ut ögat därmed —
och tände den. Men han kände rakt ingen smak. Jag
har senare funnit, att det är sak samma med mig — jag
kan alls icke njuta av tobaken, om jag icke ser röken.
Men den besynnerligaste delen av hans synvilla
inträffade, då Wade skickade ut honom i en rullstol för att
hämta frisk luft. Davidsons hyrde en sådan, och fingo
den där döva och envisa Widgery, som är beroende av
dem, att följa honom ut. Widgerys föreställningar om
utfärder för hälsans skull voro egendomliga. Min syster
mötte dem i Camden Town, nära Kings Cross. Widgery
travade på helt belåtet och Davidson var tydligen högst
olycklig och försökte på sitt svaga och otydliga sätt att
väcka Widgerys uppmärksamhet.
Han rent av grät, när min syster talade till honom.
»O, för mig bort från detta förskräckliga mörker», sade
han, famlande efter hennes hand. »Jag måste komma
bort därifrån, annars dör jag.»
Han var fullkomligt ur stånd att förklara, vad det var
fråga om, men min syster avgjorde, att han måste föras
hem, och när de snart nog gingo uppför höjden till
Hampstead, tycktes förskräckelsen lämna honom. Han sade, att
det var härligt att återigen få se stjärnorna, ehuru det var
vid midagstiden och en strålande klar dag.
»Det föreföll mig», berättade han mig sedan, »som om
jag oemotståndligt fördes ned mot vattnet. I början var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
