Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärrskådaren - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag icke särdeles förskräckt. Naturligtvis var det natt
där — en skön natt.»
»Naturligtvis?» frågade jag, ty det föreföll mig
underligt.
»Naturligtvis», sade han. »Där är alltid natt, då här är
dag... Nåväl, vi körde rätt ned i vattnet, som var lugnt
och skinande i månljuset — rakt i en bred våg, som
tycktes svälla ut och bli bredare, då jag kom ned i den. Ytan
glittrade som en hinna, för så vitt jag kunde se, hade det
mycket väl kunnat vara tomrum därunder. Ganska sakta,
ty jag åkte efter sluttningen ned däri, steg vattnet upp till
mina ögon. Därefter sjönk jag rakt ned, och hinnan
tycktes brista och åter bliva hel inför mina ögon. Månen
höjde sig hastigt i skyn och blev grön och dunkel, och
fiskar, som voro svagt lysande, kommo svärmande omkring
mig — och föremål, som tycktes vara gjorda av lysande
glas, och jag passerade genom en hop tilltrasslat sjögräs,
vilket lyste med en oljig glans. Och så fördes jag längre
ut i havet, och stjärnorna slocknade den ena efter den
andra, och månen blev grönare och mörkare, och sjögräset
blev lysande med purpurrött sken. Och hela tiden kunde
jag höra hjulen från rullstolen knarra, och de
förbigåendes fotsteg samt en man, som på avstånd ropade ut
extranummer av Pall Mall.
»Jag fortfor att sjunka allt djupare ned i vattnet. Det
blev svart som bläck omkring mig, icke en stråle från
ovan trängde ned i detta mörker, och de fosforlysande
föremålen blevo allt klarare och klarare. De ormlika
grenarna av det lägre liggande sjögräset fladdrade såsom
lågan på en spritlampa, men efter en stund fanns det ej
längre något gräs. Fiskarna kommo stirrande och
gapande emot mig och in i mig och genom mig. Jag hade aldrig
haft någon föreställning om dylika fiskar förr. De hade
eldsränder längs efter sidorna, som om de hade blivit
tecknade med en glödande pensel. Och där fanns ett spöklikt
föremål, som simmade baklänges med en hel mängd
slingrande armar. Och sedan såg jag långsamt komma emot
mig genom mörkret en tät ljusmassa, vilken, då den kom
mig närmare, upplöstes i en massa fiskar, som sprattlade
och med hastighet rörde sig runt om något, som drev
framåt i vattnet. Jag körde rakt emot det, och nu såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
