Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbrottet vid Hammerpond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bäst, att förklara, att han icke menat något i den vägen.
Och då frågan om hängning tycktes hava berört en öm
punkt hos mr Watkins, försökte han att leda samtalet i
annan riktning.
»Brukar ni göra figurteckningar?»
»Nej, har aldrig haft huvud för figurer», sade mr Smith,
»min — mrs Smith, menar jag gör allt sådant.»
»Målar hon också», sade Porson, »det var trevligt.»
»Ja visst», sade mr Watkins, ehuru han verkligen icke
tyckte det, och då han kände, att samtalet allt mera
översteg hans förmåga, tilläde han: »Jag kom hit för att måla
Hammerpond Park vid månsken.
»Verkligen!» sade Porson. »Det var en helt ny idé.»
»Ja», sade mr Watkins. »Jag tyckte själv, att det var
en ganska god ingivelse, när det föll mig in. Jag tänker
börja i morgon kväll.»
»Vad! Tänker ni måla ute i det fria nattetid?»
»Ja, jag tänker så göra.»
»Men hur skall ni kunna se er duk?»
»Har en rasande präktig lysmask», började mr
Watkins, som överraskades av frågan, men då han sedan hann
tänka sig för, ropade han på miss Durgan för att få
ännu ett glas öl. »Jag skall hava någonting, som kallas
blindlykta», sade han till Porson.
»Men nu är det ju nymåne», invände Porson. »Månen
kommer icke att synas.»
»Huset finns där i alla fall», sade Watkins. Ser ni, jag
tänker måla huset först och månen efteråt.
»Åh! sade Porson, alltför förbluffad för att fortsätta
samtalet.
»Det säjs», sade gamla Durgan, värdshusvärden, vilken
iakttagit en vördnadsfull tystnad under detta samtal, »att
de’ ä’ inte mindre än tre polismän, som går på vakt var
natt för den här lady Avelings skull och hennes
grannlåter. En av dem vann fyra och femtio förra kvällen av
andra betjänten.»
Inemot solnedgången följande dag strövade mr
Watkins i väg med sin rena duk, staffli och en ansenlig ask
med olikartade tillbehör uppför den vackra vägen genom
bokskogen till Hammerpond Park och ordnade alla sina
grejor i en lämplig ställning, varifrån han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
