Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbrottet vid Hammerpond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Säkerligen icke», sade lord Aveling. »Jag fruktar, att
de hava mörbultat er åtskilligt», tillade han. Sällskapet
gick nu fram mot huset. »Ni haltar litet. Får jag
erbjuda er min arm?»
Och i stället för att ta sig in på Hammerpond House
genom toalettrumsfönstret, inträdde mr Watkins —
lindrigt berusad och återigen vid glatt lynne — stödd vid en
verklig livslevande lords arm och genom stora ingången.
»Detta», tänkte Watkins, »är ett inbrott som det är stil på.»
Då »skurkarna» betraktades vid full belysning,
befunnos de endast vara amatörer från närheten, okända för
mr Watkins, och de fördes ned till skänkrummet, där de
bevakades av de tre poliserna, två skogvaktare med
laddade bössor, hovmästaren, en stalldräng och en körkarl,
tills dagsljuset medgav deras förflyttning till Hazelhusts’
polisstation. Det gjordes stor affär av mr Watkins i
salongen. De uppläto en soffa åt honom och ville icke höra
talas om, att han skulle återvända till byn över natten.
Lady Aveling var säker, att han var ett lysande original
och sade, att hennes föreställning om Turner var just en
sådan litet grov, halvtberusad, djupögd, modig och
duktig man. Någon kom in med en märkvärdig hopfällbar
liten steg, som hade hittats i busksnåret och visade
honom, huru den skulle sättas till samman. Man beskrev
likaså, huru snören hade påträffats bland buskarna, vilka
tydligen fästats där för att slå omkull oförsiktiga
förföljare. Det var tur, att han undsluppit dessa snaror.
Och de visade honom även juvelerna.
Mr Watkins hade förstånd att icke tala för mycket;
och vid svårigheter i samtalet återfick han sina invärtes
plågor. Slutligen angreps han av stelhet och gäspade.
Var och en blev då plötsligt medveten om, att det var
orätt att trötta honom med samtal efter detta
handgemäng, därför fick han tidigt draga sig tillbaka till sitt
rum, det lilla röda rummet invid lord Avelings våning.
Daggryningen fann ett övergivet staffli med en
inskription i grönt i Hammerpond Park, och den fann
Hammerpond House i stor uppståndelse. Men om den nya dagen
även fann reda på mr Teddy Watkins och
Aveling-juvelerna, så meddelade den icke denna underrättelse för
polisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
