Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbrottet vid Hammerpond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inre känslor hindrat honom att tala. Han märkte snart,
att han icke var belagd med handbojor, och därpå stacks
en flaska brännvin in mellan hans händer. Detta rörde
honom — det var en oväntad vänlighet.
»Han håller på ock kommer sig», sade en röst, och han
trodde sig känna igen, att den tillhörde andra betjänten
vid Hammerpond.
»Vi ha fått dem fast, båda två», sade hovmästaren på
Hammerpond, den man, som hade räckt honom flaskan.
»Och det tack vare er.»
Ingen svarade på denna anmärkning. Likväl kunde han
ej fatta, hur den kunde vara ställd till honom.
»Han är alldeles vimmelkantig», sade en ny röst. »De
uslingarna ha till hälften mördat honom.»
Mr Teddy Watkins beslöt att förbliva alldeles
vimmelkantig, tills han hunnit sätta sig in i situationen. Han
gav akt på, att två av de svarta gestalterna omkring
honom stodo tätt intill varandra med ett nedslaget
utseende, och där var något visst i hållningen av skuldrorna,
som ingav hans erfarna öga, att händerna voro
sammanbundna. Två! I en blink förstod han situationen. Han
tömde den lilla flaskan och stapplade — beställsamma
händer hjälpte honom — upp på fötterna. Ett sympatiskt
mummel mötte honom.
»Låt mig trycka er hand, min herre», sade en av
gestalterna bredvid honom. »Tillåt, att jag föreställer mig
själv. Det var min hustrus, lady Aveling juveler, som
lockade de uslingarna till huset.»
»Mycket smickrad, att få göra ers härlighets
bekantskap», sade Teddy Watkins.
»Jag antar, att ni såg de skurkarna sätta i väg genom
busksnåret, och störtade efter dem.»
»Det är just vad som hände», sade mr Watkins.
»Ni borde hava väntat, tills de kommit in genom
fönstret», sade lord Aveling; »de skulle ha fått det hetare om
öronen, om de verkligen begått inbrott. Och det var er
lycka, att tre poliser stodo vid porten och kunde hinna
fram till er. Jag betvivlar, att ni hade lyckats taga fast
båda två — huru som helst var det duktigt gjort av er.»
»Ja, jag borde hava betänkt detta», sade mr Watkins,
»men man hinner ej tänka på allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
