Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En insekt — »genus novo»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvånad på honom. Det var tydligt, att mannen
ingenting såg.
»Trons öga ser icke skarpare än vetenskapens», sade
Hapley med obehagligt tonfall.
»Jag fattar icke er ståndpunkt», sade kyrkoherden, som
trodde, att det var en del av hans motskäl.
Denna natt fann Hapley, att insekten kröp över hans
ansikte. Han satt på sängkanten i skjortärmarna och
resonnerade med sig själv. Var det ren synvilla? Han
visste, att han befann sig på ett sluttande plan, och han
stred för sin hälsa med samma tysta energi, som han
fordom utvecklat mot Pawkins.
Så ihållande voro hans tankeföreställningar, att han
kände sig, som om han ännu stred mot Pawkins. Han var
ganska förfaren i psykologi. Han visste, att dylika
synvillor kommo som en följd av andlig överansträngning.
Men saken var den, att han icke endast sett fjärilen, han
hade även hört den, då den slog emot lampskärmen och
även då den träffade väggen, och han hade känt den
krypa över ansiktet i mörkret.
Han betraktade den. Den såg icke alls overklig ut,
tvärtom fullt tydlig och påtaglig vid ljusskenet. Han såg
den fjunbeklädda kroppen, de korta ludna antennerna, de
ledande benen, till och med det ställe, där fjunet var
bortskavt från vingarna. Han blev plötsligt ond på sig
själv, som kunde vara rädd för denna lilla insekt.
Hans värdinna hade fått en tjänarinna att sova inne
hos sig den natten, ty hon var rädd att vara ensam.
Därtill hade hon även riglat dörren och satt en dragkista
framför den. De lyssnade och samtalade viskande, sedan
de gått till sängs, men intet inträffade, som skrämde dem.
Omkring klockan elva hade de vågat släcka ljuset, och
båda hade fallit i sömn. De vaknade med hastig
förskräckelse och satte sig upp i sängen och lyssnade i
mörkret.
Då hörde de smygande steg, som gingo fram och
tillbaka i Hapleys rum. En stol vältes omkull, och det
hördes ett häftigt slag mot väggen.
Därpå slog en porslinsprydnad från kaminhyllan ned
mot gallret. Plötsligt öppnades dörren, och de hörde
honom gå på trappavsatsen. De slöto sig tätt intill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
