Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om vi gå ett stycke uppåt och nedför floden, så träffa
vi kanske på något.»
»Du sade —», började Evans.
»Han sade, att där var en stenhög», sade Hooker.
De båda mannen betraktade varandra ett ögonblick.
»Låt oss försöka litet nedför floden först», sade Evans.
De framskredo långsamt, i det de uppmärksamt sågo
sig omkring. Plötsligt stannade Evans.
»Vad kan detta vara?» sade han.
Hooker följde riktningen av hans finger.
»Något blått», sade han.
Det hade blivit synligt, då de nådde toppen av en
förhöjning i marken. Sedan började han urskilja vad det
var.
Han gick framåt med hastiga steg, tills kroppen, som
hörde till handen och benet blev synlig. Han grep
hårdare omkring verktyget, som han bar. Det, som syntes,
var kroppen av en kines, som låg på sitt ansikte. Man
kunde icke misstaga sig på det ödsliga i ställningen.
De båda männen slöto sig närmare varandra och stodo
i tyst betraktande av denna olycksbådande döda kropp.
Den låg på en öppen fläck bland träden. Nära intill
stod en spade efter kinesiskt mönster, och längre bort
låg en hop kringkastade stenar tätt invid en nyligen grävd
grop.
»Någon har redan varit här», sade Hooker, som
försökte göra sin röst stadig.
Då började Evans helt plötsligt att svära och tala vilt
samt stampa med fötterna på marken.
Hooker bleknade, men sade intet. Han gick fram till
det utsträckta liket. Han såg, att nacken var uppblåst och
mörkröd, och att händer och fotleder voro svullna.
»Bah», sade han och vände sig hastigt därifrån och gick
mot den uppgrävda gropen. Han gav till ett rop av
överraskning, och ropade på Evans, som långsamt följde efter.
»Din narr. Det står väl till. Här är det.» Sedan vände
han sig mot den döda kinesen, och sedan åter till hålan.
Evans skyndade till hålan. Redan halvt blottade av
den olyckliga stackaren bredvid dem låg ett antal dunkla
gula stänger. Han steg ned i gropen, och sedan han
bortskaffat jorden med sina bara fingrar, drog han fram en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
