Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av de tunga klumparna. Under det han så gjorde stack
en liten tagg hans ena hand. Han drog ut den fina taggen
med fingrarna och lyftade upp metallstycket.
»Endast guld eller bly skulle kunna väga så tungt»,
sade han triumferande.
Hooker stod ännu och betraktade den döda kinesen.
Han var förbryllad.
»Han skaffade sig försprång före sina vänner», sade
han slutligen. »Han kom hit ensam, och någon giftig orm
har dödat honom... Jag undrar, huru han fann platsen?»
Evans stod med metallstycket i händerna. Vad hade
en död kines att betyda?
»Vi måste föra skatten över till fastlandet styckevis
och gräva ned den för någon tid. Huru skola vi föra det
till kanoten?»
Han avtog sin jacka och utbredde den på marken, och
kastade två eller tre stycken därpå. Nu fann han att
ännu en liten tagg hade trängt sig in i hans hud.
»Detta är så mycket vi kunna bära», sade han. Strax
därpå med en underlig hetlig häftighet: »Vad är det du
stirrar på?»
Hooker vände sig till honom.
»Jag står icke ut...» Han nickade mot liket. »Han
är så lik —»
»Dumheter», sade Evans. »Alla kineser äro lika.»
Hooker såg honom i ansiktet.
»Jag kommer att på ett eller annat sätt begrava denna
kropp, innan jag lägger handen vid skatten.»
»Var ingen dumbom, Hooker», sade Evans. »Låt denna
förruttnande massa vara.»
Hooker tvekade, och därpå betraktade han noggrant den
bruna jorden omkring dem.
»Den skrämmer mig i alla fall», sade han.
»Nu är frågan den», sade Evans, »vad vi skola göra
med dessa metallklumpar. Skola vi åter gräva ned dem
här, eller skola vi sträva oss fram till kanoten med dem?»
Hooker funderade. Hans oroliga blick irrade omkring
de höga trädstammarna och till de avlägsna, solbelysta
gröna trädkronorna över deras huvuden. Han ryste åter, då
hans öga vilade på den döda kinesen. Han blickade
forskande in i de mörka djupen mellan träden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
