- Project Runeberg -  Skrifter / Del 1 /
118

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den abstracta föreställningen om det yttre substantiela, äfvensom
om flera andra dylika.

3. Vidare följer ocksä af samma grund, att det, som är i
ordets egentliga bemärkelse eller det sanna varat, är Gud, den evige
allttänkande anden, det absoluta sjelfmedvetandet och fria förnuftet.
Detta är i förhållande till verlden urväsendet, eller urkraften, och
denna är deraf phanomenet eller manifestationen, d. v. s. den form.
under hvilken det för vår ändliga ande, i följe af dennes ändlighet,
uppenbarar sig. Derföre är det också nödvändigt att å ena sidan
ej sammanblanda Gud och verlden, men å den andra ej eller
abso-lute afsöndra dem ifrån hvarandra.

4. Den skapande kraften, urväsendet eller det absoluta
förnuftet, är öfver allt enhet i mångfald, enhet i en oändlighet af
särskilda, sinsemellan olika functioner, uti hvilka enhet och mångfald
äro på samma sätt förenade o. s. v. Dessa, på ändligt sätt
betraktade, äro äfvenså många särskilda väsenden eller krafter, och,
såsom functioner af en ande eller ett tänkande väsende, äfven i sjelfva
verket ideer eller perceptionskrafter. En lefvande kraft eller idee
finnes i hvarje varelse, som hörer till verlden, utgörande dess inre,
sanna vara eller väsende.

5. Den skapande kraftens functioner, väsenderna, ideerAa, äro
alla relativa eller genom hvarandra bestämda, så att den ena ej kan
vara hvad han är, utan de andra, och såvida han är medvetande,
icke vara medvetande af sig sjelf, utan ock vara (relativt)
medvetande af de andra. Den oändliga anden kan ej tänka något annat,
än sig sjelf och sina ideer; den ena af dessa måste innehålla eller
förutsätta de andra; skiljnaden dem emellan är den grad af
sjelf-medvetande och frihet, som i hvardera yttrar sig, och de särskilda
sätt, på hvilka hvar och en är tänkt eller tänker sig i förhållande
till de öfriga.

6. Den skapande kraftens functioner äro ock alla ändliga eller
inskränkta perceptionskrafter, sä att ingen enda med fullkomlig
sanning och klarhet omfattar alla de öfriga. En sådan, som förmådde
detta, skulle i och med detsamma också sammanfalla med det
absoluta förnuftet eller urväsendet sjelft, och icke endast vara en
särskild, relativ function eller idee deraf, hvilket den dock efter
förutsättningen är.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:33:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free