Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 —
lilla det blir; ocli i trädgården är så svalt och
skuggrikt, och . . .»
»För våra gäster till deras rum», sade prästen
afbrytande, »de äro väl trötta och längta efter
hvila och en kopp te».
»Ja, rum ha vi tillräckligt», sade frun och
skrattade till, ett litet halft belåtet, underligt kort
skratt med slutna läppar, »nu kan ni själf välja,
antingen ni vill bo här uppe eller nere i gården
— där kan ni ha ett helt hus alldeles för er ,
själfva». —
Och med ett nytt, lika underligt, nästan tomt
skratt gick hon före oss genom den långa mörka
gången, som, fylld af en unken, instängd luft, ledde
längs hela huset.
Stillatigande följde vi efter.
Till tröttheten hade kommit en viss känsla af
beklämning. Detta med grönt öfvervuxna hus, med
grafstenen utanför dörren och fuktluften i gången,
den underliga frun, alltsammans var just raka mot-
satsen till det vänliga prästhus, vi tänkt oss, och
där vi inbillat oss skola få det så angenämt bland
det lilla badsällskapet.
Och nu — »alldeles ensamma»!
»Det här artar sig ju till cellstraff på vatten
och bröd», hviskade min väninna förstulet till mig.
»Här är det bästa rummet — var så god och
stig in», sade i detsamma prästfrun och uppslog
dörren till en liten kammare, hvars linoljestrukna
kallblå väggar voro fuktfläckade ; en liten, nästan
obrukbar spegel hängde öfver tvättstället, hvars
rynkade domestikgardin en gång varit hvit ; framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
