Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fönstret, där ett par snedt upphängda hvita skyn-
ken föreställde rullgardiner, stod en rankig, trasig
soffa med ett bord framför, vidare en stol och
tvenne stora, omålade sängbritsar, om hvilkas lakan
man nog också kunde säga, att de en gång varit
hvita; därtill var — enligt bruket vid aflägsna kust-
orter — golfvet beströdt med hafssand. Sådant
var det rum, hvari vi inträdde.
»Se, här kan ni nu ha det riktigt trefligt»,
sade prästfrun, i det hon tände ett slags tregrenad
ljusstake med sneda ljus — »det bor ingen i hela
den här delen af huset — egen ingång ha ni och
trädgård utanför — och när ni så varit här
några veckor, så skall ni se, hvilken färg ni får
på kinderna, och hur friska ni blir — det bli de
alla, som komma hit —»
Och med en nick lämnade hon oss åter.
Smått häpna sågo vi på hvarandra, men brusto
slutligen i skratt åt den ömkliga figur, vi gjorde
på vårt nya badställe.
»Ja, äro vi nu komna hit, så få vi också
stanna här», kommo vi till slut öfverens om och
började aflägga resplaggen, »det blir kanske ändå
bättre, än hvad det nu ser ut till».
Väl en timme fingo vi emellertid sitta och
språka i kyrkoherdens kammare, där ing-en gjorde
min af att tända ljus, innan det efterlängtade teet
blef färdigt.
Det var egentligen kyrkoherden, som ensam
fick föra ordet. Det var något så ohyggligt mörkt
och kvaft och tungt inne i detta rum och denna
luft. Vi kände en stark längtan att åter sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
