Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 9 —
oss upp i vagnen och fara ut bland sandkul-
larna, där luften var frisk. Vi erforo ett intryck,
som om den klara dagern öfver aftonhimlen med
dess guldkantade moln ännu skulle dröja kvar där-
ute, medan här inne allt mörker i världen vore
koncentreradt; det väckte ovillkorligen en tanke på
vikens vatten: så mörkt och svart det måtte vara,
då solen helt försvunnit! —
Prästens lugna säfliga röst var rent af nerv-
retande. Det var nästan omöjligt att begripa den
förnöjsamhet, som framgick ur hans yttranden,
lika litet som hans hustrus synbara stolthet både
öfver huset och stället. Vi började i all tysthet
fundera på, hur vi åter skulle komma därifrån,
och när nu också prästen började tala om, huru
vi efter några veckor skulle känna oss förtroliga
med allting här, ryste vi nästan.
Nå, ändtligen !
Dörren öppnades till matsalen, och i skenet
från lampan därinne stod husets fru och bad oss
stiga in.
Vid det jag i det klara lampskenet mötte blicken
från de stora, mörka ögonen med deras forskande,
men ändock barnsligt nyfikna, tillitsfulla uttryck
studsade jag ånyo.
Hon var ju ung, denna kvinna!
För min granskande, något förvånade blick
vände hon hastigt bort sina ögon och lät dem en
sekund osäkert irra öfver våra dräkter, då och då
stannande vid något för henne mera ovanligt däri.
I det samma gick köksdörren upp, och en half-
vuxen flicka inträdde. Det var ansiktet i det vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
