Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10
rankomvuxna fönstret; vi tyckte nästan, att lion var
oss bekant; det riktigt gaf lättnad att se detta
runda, ljusa flickansikte med de klarblå ögonen,
det blonda liåret, gropar i kinderna och en mun,
som alltid log.
»Detta är Ragna, vår enda dotter», sade modern
med glad stolthet — »vår enda» — tilläde bon
därpå liksom för sig själf och glömsk af vår när-
varo — »hon lyser upp i huset liär», tilläde hon
vidare, vänd åt oss.
Men vår uppmärksamhet hade dragits från
det ej synnerligen inbjudande tebordet, hvilket den
unga flickan förgäfves sökt göra mera festligt me-
dels gröna vinbärsblad kring de få små faten; våra
blickar hade stannat vid en tafla, som, omslingrad
af tät murgrön, stod på ett bord i rummets ena hörn.
Jag gick dit bort: den gröna rankan var ju målad
— nej, inte det en gång, den var sydd — ja verk
ligen, hela taflan var sydd ! Mot den ljusblå klara
himlen af kläde afstack i solsken den uppskjutande
gafveln af ett halmtäckt hus med storkbo och tvenne
på ett ben stående storkar. Den ena af dessa
utbredde sina hvita vingar och plockade dem med
den röda näbben, och småfåglar byggde i det yfviga
boets greniga fäste — så underbart naturtroget, så
Iefvande, varmt och mjukt! Hvilken solglans och hvil-
ken djup skugga därinne, där småsparfvarna sutto !
»Men det är ju ett konstverk!» utbrast jag
förvånad och vände mig om.
Ett skimmer flög öfver den sällsamma kvinnans
drag, kinderna fingo en lätt rodnad, ett leende låg
kring den fina munnen — ja, ung var hon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
