Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— IT
henne till mötes, hade hon tråkigt; och det fanns
intet som kunde gifva hennes fantasi flykt.
Äfven de forna upplifvande samtalen med man-
nen upphörde så småningom. Han hade sällan nå-
gon tid öfrig åt henne. Och aldrig blef han numera
så där inspirerad som.förr: hon kunde ibland
pröfvande se på honom med en känsla af, att hon
förlorat något, och undrande, livarför hans röst lät
så torr emot fordom.
Hon var således mera ensam än någonsin. Och
härtill kom en ny känsla liksom af något aggande :
hon hade trott, att den stora världen vore något
helt annat än det, hon nu lärt känna. Den var
ju nästan lik den, hon nyss lämnat i det tysta
barndomshemmet — —-
Men den beklämning, hon stundom kände, för-
svann, då hon efter något år blef mor till ett barn,
en flicka, med hennes egna stora ögon i lofvande
skönhet. Hon tänkte ej numera på, om världen
vore si eller så; ty hvad mera behöfde hon nu,
då dessa ljufva bai-naögon strålade in i hennes Iif
all den glädje, allt det solsken, hon hittills saknat.
Hennes största nöje under långsamt svinnande
år bereddes henne a,f pianot i salen, församlingens
välkomstgåfva till den nye kyrkoherden.
Själf hade hon aldrig lärt att spela; men
hennes små —- de voro nu tre — skulle lära detta.
Och ofta, då hennes man var ute i ämbetsgöromål
och barnen voro lagda till sängs inne i den lilla
gafvelkammaren med det stora fönstret, som vackert
omslingrades af vinrankan, satt hon vid pianot
Spillror. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
