Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 18 —
och njöt af att för sig själf framlocka milda, låga
toner, till en början obestämda, en ocb en ton i sän-
der; men så småningom samlade dessa sig till någon
melodi, bon hört, till någon salm eller folkvisa.
Och sakta sjöng hon då orden därtill med sin
klara, något djupa altröst.
Hvarje afton, helst om sommaren, då man
ej tände ljus, satt hon där allena, medan skym-
ningen, ökad genom trädens och kyrkans djupa
skugga, föll allt mera på, och syrsorna utanför det
öppna fönstret sjöngo med i hennes sång, utan att
hon ens hörde dem.
Till en början hade kyrkurets regelbundna slag
gjort henne nervös. Men snart nog vande hon
sig äfven vid detta.
Hon hörde det slå timme efter timme, dag
efter dag, vinter och sommar, utan att hennes tan-
kar rätt fattade ljudet. Hon saknade visserligen solen,
som undanskymdes af kyrkoväggen och almarna,
hvilkas grenar lågo ut öfver prästgårdens röda tegel-
tak. Men det föll henne ej in, att det kunde vara
annorlunda. Hon såg backåsen på vikens andra
strand, tagg vid tagg, men utan tanke på hvad
som kunde finnas bakom.
Öfver hennes själ hade sänkt sig en nästan
drömmande dvala; den trängtade hvarken till mera
skönhet eller rikare lif.
Det hade kommit något frånvarande öfver
henne; sina barn älskade hon med hela sin ursprung-
liga glödande kraft; men på något egentligt prak-
tiskt sätt sysselsatte hon sig ej med dem. Hon var
ej heller någon driftig husmor, och de prakti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
