Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 19 —
ska göromålen skötte hon endast af sträng plikt-
känsla.
»Plikten framför allt» hade varit ett af hennes
mors stående uttryck; med detta hade hon stålsatt
sig i tunga dagar, och hennes dotter hade omed-
vetet lefvat sig in i samma tankegång.
Fåglar och blommor älskade hon instinktlikt.
Men de hade dock ej något språk till henne. Detta
hade endast pianot i skymningsstunderna, men fram-
för allt de ljufva läppar, som räcktes henne af
hennes tre små flickor. I deras ögon såg hon
större skönhet, än hvad viken med hela dess glim-
mande vattenyta kunde erbjuda henne.
Hela sommardagar kunde hon sitta i den lum-
miga trädgården, ibland sysselsatt med någon söm-
nad, men oftast alldeles sysslolös, hängifvande sig
åt det välbefinnande, hon alltid erfor ute i naturen.
Hon kände sig tillräckligt lycklig, då hennes barn
lekte omkring henne i sanden, medan hon genom
det öppna fönstret i sin mans rum kunde se hans
gestalt nedlutad öfver skrifbordet.
Att han var den han var, den stille tystlåtne
prästen och tänkaren, liflig endast i sitt ämbete
eller för sina forskningar, det hade hon så små-
ningom funnit sig uti.
Dock ej utan en halft omedveten inre protest.
I enformig ensamhet, då åen ena dagen är
den andra lik, och endast kyrkurets slag för-
kunnar, att timme långsamt skrider efter timme,
då allting annat liksom stannat af och står vän-
tande på något, på hvad? —• något obestämdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
