Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 48
»Besluta er ej så hastigt», sade han mildt och
nästan i en lugnande ton, »tänk på saken — ett ord
till mig, när helst ni vill — jag skall aldrig svika
ert förtroende, men mitt löfte till er skall jag hålla
— jag skall föi-hjälpa er till ett kändt och äradt
namn och föra er själf ut till ett verksammare Iif
— i lycka och solsken. Tänk på det! — Ni har
mitt ord!»
Och då hon hvarken svarade eller rörde sig,
räckte han åter ut sin hand.
»Farväl», sade han sakta och dröjande.
Men hon lade ej sin handi hans; hon stirrade
utåt, bort till kyrkans livita vägg, och han såg på
hennes ögon, att hennes hjärna fixerade en enda
tanke.
»Farväl», sade hon med samma klanglösa röst
och utan att se efter honom, då han sakta läm-
nade rummet.
* * *
Han hade rest, och hon var kvar.
Men nästan som en sömngångerska gick hon
omkring, frånvarande och utan att gifva akt på
något, ännu mindre än förr befattande sig med
sitt hus, upptagen af detta enda: den stora kam-
pen i sitt inre.
Ty denna var ej ändad med hennes första
nekande svar. Hade han ej själf förlängt hennes
pina, hennes tvekan, då han sade henne, att han
allt jämt skulle vänta på henne? Hon tyckte sig
ännu höra hans mjuka röst i sitt öra, hon kände
Häkten från hans andedräkt på kinden, förnam hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
