Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjan i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
kan väl kosta på litet ibland, för jag är ju inte
så gammal, bara femtiosju år. Men — det är
ändå inte det, som tynger mest, det är inte det.
— Kilgren menar väl, att det har blifvit så
tyst der hemma i smedjan, och att sönerna äro
borta.
— Ja, det är just det . . . det är så underligt
med den stängda smedjan.
Yi hade börjat gå långsamt framåt; jag hade
vändt om och följde nu smeden på vägen längs
åsen bort emot skogen.
Jag kände ju honom så väl. Under många
år hade jag på min nästan dagliga promenad gått
förbi hans stuga i »backen» och hans smedja.
Jag hade ofta gladt mig åt den trefnad, hvilken
liksom utströmmade från det lilla stället; jag hade
med särskildt intresse följt dess utveckling, sett
stugan blifva tillbyggd och vidgad, välståndet växa,
högt spjälstaket komma omkring den lilla hönsgår-
den, ladugården ökas och backen där bakom rensas
fri från sten och blifva stallplats samt till sist
trädgård anläggas med fruktträd, syrenhäck och
fingrusad gång.
Och under allt detta hade ständigt från arla
morgon till sena kvällen de flitiga hammarslagen
klingat genom skogen, och bälgen hade flåsat där-
inne i den lilla svarta byggnaden med de många
olika verktygen i hyllor på den sotiga väggen.
Ofta hade jag tittat in om i stugan, helst då
lukten af färskt bröd tillkännagifvit, att smeds-
hustrun höll på att baka bullar och kringlor, ty
gumman hade många afnämare i kringliggande byar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
