Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjan i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 76 —
och gladdes åt en liten styfvers förtjänst. Ofta
hade jag småspråkat med barnen, af hvilka hvart
och ett skötte sin syssla, sönerna i smedjan —
den yngsta ännu så liten, att han ej ens kunde
lyfta minsta hammaren — och dottern i ladugår-
den eller vid baktråget.
Den lilla öppna platsen framför smedjan var
i synnerhet före vårarbetets början fylld af plogar,
harfvar, kärror och andra landtbruksredskap, som
stodo och väntade på lagning eller som redan
undergått behörig reparation ; och utanför på vägen
var ofta trängsel af hästar, som skulle skos, och
af karliir, som tvistade om, hvilken af dem hade
brådast.
Och vinter och sommar hördes från morgon
till kväll samma hammarklang; den »gamlei) sme-
den, ännu i sina bästa år, gjorde allt arbetet med
plogarna -— det var det viktigaste, brukade han
säga, ty ju hvassare billen var, dess bättre skar
don ned i jorden, dess djupare blef fåran och
kraftigare grödan. Hans gossar rörde sig flinkt
och raskt omkring honom med svarta ansikten,
hvilka dock blossade af hälsa under sotet, med
glada, ärliga ögon och med de muskelstarka armarna
blottade. Ingen främmande gesäll hade funnits i
smedjan, sedan den äldste sonen orkat rå med stora
släggan.
Af denna idoghet och detta »goda humör»,
livilket liksom omgaf hela platsen, hade jag alltid
känt mig upplifvad och stärkt, då jag någon gång
under min aftonpromenad stannade en stund i
smedjans låga dörr, betraktande de mörka karl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
