Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjan i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 77 —
och gossgestalterna där inne, betysta af det röda
skenet från elden på ässjan, eller pratande ett
ögonblick med den gamle smeden, livilken då van-
ligen kom bort i dörren.
Smedjan på skogsåsen var den lifligaste och
muntraste platsen i byn.
Endast en kortare tid under alla dessa år hade
det varit tyst och stilla omkring den samma.
Det var strax efter, att det nya bönehuset
blifvit färdigt något längre uppe vid skogsvägen.
Det hade gått liksom en »väckelseström» genom
bygden, och dess befolkning samlades dagar i sträck
i bönehuset, sjungande, bedjande och kaffedrickande.
Bönderna lämnade sina gårdar och åkrar, kvinnorna
stängde till sina köksdörrar; från morgon till kväll
stodo hemmen tomma, medan ett sorl af suckar
och lialfkögt uttalade vittnesbörd nådde ut till vägen
ifrån »församlingshuset». Dessemellan ljöd sången
om längtan till Kanaan och det nya Jerusalem
gällt och högt, och ljudet häraf hördes långt in
i skogen, tills det förtonade borta i de stora utkugg-
ningarna, å hvilka vinterhygget försiggick och som
sträckte sig ödsliga och ensliga djupt in i tall- och
grandunklet.
Gående och åkande, som färdades till böne-
mötena, stannade som förr utanför smedjan, men
ej för att tala om världslig, syndig sträfvan, om
hästskor och vagnsfjädrar, utan om bönesamman-
komstens ljuflighet och för att uppmana smeden att
låta all jordisk omsorg fara, släcka elden på ässjan
och följa dem.
Ocli smeden hade så småningom gripits af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
