Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frihetsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10(3 -
utan därför, att hon hört August så mycket tala
om denna herrgård såsom något så utmärkt; hu-
sets fru var nu särskildt ett mönster för husmödrar
och van att handleda unga flickor, som brukade
inackordera sig där för att lära hushållet. Hon
använde aldrig snörlif och gick alltid i skor utan
klackar —- det talade August alltid om, ty det
hörde till hans ’vurmer’, som Maria leende kallade
det. Hon för sin del tyckte, att detta var rys-
ligt; hon var förtjust i att vara smärt om lifvet
och att ha höga klackar, och hon hade aldrig
märkt, brukade hon säga till honom, att hennes
höft, som hon haft ondt i sedan flera år, blifvit
värre af klackarne.
Men nu hade August nödvändigt velat, att
hon skulle vistas här några månader, fast hon bedt
att få slippa, ty huru skulle hon, —- hade hon
tänkt — som var så oduglig, som ingenting annat
kunde än stå i butik, som aldrig känt ett hems om-
vårdnad, huru skulle hon kunna taga sig ut midt i
all denna förträfflighet! Förträffligheten, ja, det
var den, som skrämde henne, inte ensamheten —
hon var minsann nog van att vara ensam, ty
hvarken i butiken, där hon stått ända tills nu,
eller i den familj i staden, där hon varit inackor-
derad, fanns det någon, som brydde sig om henne.
Hela dagarne, utom vid de tider, då hon gick
hem för att äta, hade hon stått i butiken — det
var af det myckna ståendet och så af att oupphörligt
få sträcka sig efter askar på hyllorna, som hon
fått ondt i höften. Det hade varit en ren njut-
ning att någon gång, liksom andra unga flickor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
