Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frihetsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 107 —
få komma ut ock promenera —• om söndagarna,
förstås, annars hade hon aldrig ledigt — och att
då vara fin soin andra, hade varit hennes enda glädje.
Hennes vackra, bleka ansikte med den hvita hyn
och den stora ljusgula burren drogo allas blickar
till sig, och då stramade hon upp sig och trippade
nätt och lätt gatan upp och ned med en väninna
från grannbutiken under armen. Dessa vänliga,
halft beundrande blickar från de mötande herrarne
— de enda af det slaget, hon någonsin fått —
hade sedan lyst för henne hela veckan, då hon
stått inne i den tråkiga butiken. — — —
Efter middagen, då patronen lagt sig att sofva,
husfrun var sysselsatt på annat håll, och hon
hade blifvit lämnad ensam inne i den stora salen
med en »bra» bok att roa sig med, satt hon vid
fönstret och stirrade ut i den kala trädgården, öfver
de grå, färglösa åkrarna. Hon kände sig ännu
mera öfvergifven här än i den bullrande staden; hon
kände ett slags förtvifiad längtan efter den välbe-
kanta gatan — o, att få gå med sin väninna och
promenera där och möta bekanta, att kanske bli bju-
den in på kaféet för att dricka choklad — till och med
butiken skänkte hon en tanke af saknad. Där hade
hon åtminstone någon omväxling —■ men här! Hur
skulle hon kunna uthärda i all denna förträfflighet !
Hon suckade, öppnade boken och försökte läsa:
hon läste en sida, men när hon kom till den andra,
sköt hon förtvifiad boken ifrån sig. Hon var inte
van att läsa. Hon hade nog läst, ja slukat »roliga»
böcker, Flygare-Carléns romaner, »Jungfrutornet»
t. ex. — åh, den var förtjusande! — men att läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
