Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesgod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 —
sommarvinden bragt i oordning, ordnade glasen på
ett smörgåsbord och öfversåg det hela.
Vid ingången till den stora rotundan längst
nere vid sjön stannade hon ett ögonblick, lutade
sig emot en af dess dörrpelare och blickade utåt
vattnet, som nu i middagsstunden glimmade så
starkt, att hon fick skugga för ögonen med handen.
»Nu ha vi snart båten här — röken syns redan
öfver Holmskäret», ropade hon uppåt trädgården,
där allt dock nu tycktes vara färdigt, och kvarstod
en stund, tankfullt blickande framför sig.
Det var första gången på sommaren, som »lust-
båten» skulle komma. Sedan kom den alltid regel-
bundet en gång i veckan, och dessa dagar var det
lifligt på källaren, den enda offentliga lokal i den
lilla staden, där man kunde få mat, och därtill god
mat: stället var väl kändt för sin utmärkta servering
och sin lilla vackra trädgård. Människor i hundra-
tal brukade om sommaren fara hit från Stockholm
för att komma riktigt ut på landet — ty som sådant
ansåg man platsen, oaktadt dess namn af stad och
dess enda stenlagda gata.
Det var också ett präktigt ställe att fara till:
kunde man väl se en mera leende tafla, så äkta
högsvensk, då ångbåten vred om Holmskäret,
och den lilla staden helt oväntadt låg där inne i
viken, med den hvita kyrkan öfverst på backen, om-
gifven af täta almar, och på en utskjutande udde
midt emot låg det ståtliga slottet, en verklig medel-
tidsborg, tung, liksom sofvande och skinande röd
i solskenet; dess fyra massiva torn med de hvita
igenmurade kanongluggarne reste sig upp öfver mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
