Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesgod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155
äu hundraåriga ekar och gamla pilar, som knotiga
sträckte sig långt ut öfver vattnet. Stränderna rundt
omkring voro höga och lummiga, och nere vid sjön
hade man ju där borta i staden den skuggrika, af
blommor fyllda källarträdgården, som för mången
var resans egentliga mål.
Den bleka flickan stod en stund alldeles orör-
lig, stirrande utåt viken, där ångbåten nu allt mera
nalkades. Yid signalpipans ljud spratt hon till och
kastade en blick uppåt trädgården. Allt var fär-
digt, och de väntande uppasserskorna stodo här och
där i små grupper, pratande och skrattande.
Hon hörde buller och sorl från ångbåtsbryg-
gan, då landgången lades ut. Ännu dröjde det en
stund, innan de resande kunde komma. Utlän-
dingar och alla långväga farande brukade alltid gå
direkt upp till slottet för att bese detta. Andra
åter styrde kosan genast hit till källaren; det var
de, som förnämligast kommo för att äta middag och
få sig en glad dag — det var ju sommar nu —•
och söndag — och solsken, och så vackert alla
fruktträden blommade! Deras hvita blomblad lågo
nästan som nyfallen snö på de krattade gångarna.
Skänkjungfrun skakade lätt på hufvudet och sam-
manprässade läpparne.
Hvad rörde det henne? Sommarsöndag med
solsken var för henne endast veckans strängaste
arbetsdag; de sex andra dagarne kunde hon gärna
i stället haft litet mera att göra. Då fick hon bara
stå sysslolös i den gamla kiosken och se på, hur
de få dagliga kunderna drucko sig oklara på toddy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
