Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesgod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 157 -
klara, lätta, af doft från äppleblommorna fyllda
luften i trädgården nästan gjorde lienne yr. Hon
kände sig så lifsfrisk ocli spänstig, så sprittande
glad, där hon stod och log emot alla rekvirerande
stadsherrar, som på kvällen ville fira våren.
Det var då han kom; apotekaren — som var
så lång och såg nästan blyaktigt blek ut och
hade stora, utstående ögon som på en kräfta —
höll honom under armen. Hon visste, att det
var den nye doktorn, han som vikarierade, då de-
ras egen doktor var på mötet. Hon hade hört ta-
las om honom förut, då hon passat upp inne i
salen, och hört, att han skulle vara, hvad de kal-
lade, »en förb. fruntimmerskarl», men ett godt parti
för den af stadens giftasvuxna damer, som kunde
lyckas fånga honom.
Hon mindes så väl, hur hon tittade litet ny-
fiket efter honom, där han med sitt sällskap gick
framåt gången, och hur hon lutade sig lätt utom
kiosken. Hon såg hans vackra gestalt i välsittande
vårkostym och nacken, där det brunknollriga kort-
klippta håret så vackert afstack mot den smala
kanten af den hvita stärkkragen.
»Jungfru — kaffe, konjak och anisette — men
fort!» ropade apotekaren och knackade med käpp-
kryckan i bordet.
»Jaha, strax», hade hon svarat, i en fart fått
brickan i ordning med den finaste konjaken och
trippat lätt och gladt fram med den till bordet,
där de sutto — det var just där nere vid sjön,
tänkte hon nu och suckade, i det hon matt flyttade
blicken bort till en liten inbjudande plats för två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
