Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesgod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 158 —
personer alldeles nere vid vattnet. Apotekaren liade
då tagit henne om lifvet ock knipit henne i kinden.
Hon kade blifvit så förfärligt generad; ehuru kon
annars visst förstod att hålla källarherrarne på
distans, kade kon inte kunnat säga ett ord, ty kon
märkte, att den andre, den unge doktorn, oafbrutet
såg på henne, ock då apotekaren ändtligen släppte
henne fri, kade kan lyft på katten ock artigt, med
en helt annan ton än den, kon var van att köra,
sagt:
»Bästa fröken — får jag besvära om en cigarr?
— Bästa sort? — Jag tackar.»
Ock då hon sedan återtagit sin plats i kiosken,
såg hon, att kan flyttade stolen så, att kan kunde
se bort, där kon stod. Hon kände hans ögon fästa
på sig hela tiden. Hon måste se dit bort igen, där
kan satt ock med ena handen svängde pincenezen
rundt omkring, medan kan stödde andra armen mot
bordet ock höll den dyra femtioöres cigarren ett
litet stycke ifrån sig, ock för kvarje gång kon mötte
hans blick, kände kon samma känsla af förläo-enket
ock rodnade åter öfver hela ansiktet.
Ock sedan, då det börjat skymma ock de skulle
gå, kom han bort till henne, stödde sig emot disken,
innanför hvilken kon stod, och började fråga henne
om hennes lefnadsförliållanden ; om kon inte kade
någon omväxling i sin enformiga befattning att stå
så kär bxznden ock bara se på, kur alla andra roade
sig, njöto af sin frihet, åto och drucko, men aldrig
själf få vara med, på kvilket allt kon svarade litet
kort ock knapphändigt, visst inte för att afvisa ho-
nom, utan emedan hennes förlägenhet steg med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
