Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ett skånskt fiskläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 240 —
också gärna språka långa stunder och då, liksom
i sin gång, kort och afbrutet; hans inre Iif rörde
sig ännu friskt och varmt.
»Det var mig en stor glädje att höra frå Iw-
nomr>, sade gamle Knut Laveson, halft upprörd, helt
glad, »det var deu bäste karl, som nånsin va’t på
läget —• en sådan kommer det aldrig mera hit–- »
»Ja han — — », sade kvinnan, som band garn
på gården, i det hon vände sig om och lät nätet
sjunka, »han var med oss, när läget brann här —
och han sparde sig inte — — han stod bland oss
och arbetade som en af oss — — —»
»Jag har många gånger önskat se honom igen,
innan jag dör, men nu ä’ jag li’aväl så gla’ att
ha hört frå’n. Han minns nock sin gamle Knut
Laveson, — — jag har tänkt skrifva till’en — nu
skall jag minsann också göra det. — — Jag hade
en gammal bok, en poetisk bok, som jag ärft: den
var frå 1716, och den ville han så gärna ha–––
men jag kunde inte ge honom den, förrän jag frå-
gat döttrarna, fast», tilläde gubben smått förlägen,
»nog gör jag som jag vill — men så fick han den,
emot att jag skulle få någon af hans egna skrifter
— och jag fick två stycken; ja, jag kände så godt
igen mig själf i den ene: han går mellan husen
och vankar i sina egna tankar — ja, det är jag
det — —»
»Är Knut Laveson alldeles ensam nu?»
»Nej, jag har nu denna dottren min — men
alla mina pågar ä’ borta; den äldste gaf sig ut me’
ett skepp, som hette Arild, liksom läget här, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
