Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del II. Artiklar, i hvilka uppräknas de missbruk, som hafva afskaffats - II. (Tjugutredje artikeln.) Om prästernas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
, AUGSBURGSKA BEKÄNNELSEN.
IL (TJUGUTREDJE ARTIKELN.)
Om prästernas äktenskap.
Det har varit ett allmänt klagomål öfver de exempel, som
gifvits af okyska präster. Med anledning häraf säges äfven
påfven Pius hafva yttrat, att det funnits några skäl, hvarför
man fråntagit prästerna äktenskapet, men att ännu större
anledningar funnos, hvarför de borde återfå detsamma. Så
skrifver nämligen Platina. Då nu våra präster ville undvika en
dylik offentlig anstöt, hafva de gift sig och lärt, att det är
dem tillåtet att ingå äktenskap. För det första emedan Paulus
säger i 1 Kor. 7: 2, 9: »Men för att undvika skörlefnad hafve
hvar man sin hustru» och »det är bättre att gifta sig än
brinna». För det andra säger Kristus i Matt. 19: 12: »Icke alla
fatta detta ord», hvarmed han lär, att icke alla människor äro
ägnade för celibatet, emedan Gud skapat människan till att
fortplanta sig, 1 Mos. 1: 28. Det står icke heller i mänsklig
makt att utan Guds särskilda gåfva och verk förändra det, som
Gud har skapat. Därför böra de, hvilka icke äro ägnade för
celibat, ingå äktenskap, ty Guds befallning och Guds ordning
kunna icke upphäfvas genom mänsklig lag eller genom något löfte.
Af dessa skäl lära de, att det är prästerna tillåtet att gifta sig.
Det står ock fast, att i den äldsta församlingen prästerna
hafva varit gifta, ty Paulus säger i 1 Tim. 3:2: »En biskop
bör vara en enda hustrus man.» I Tyskland är det ock först
för fyra hundra år sedan, som prästerna med våld tvingades
till celibat, och de gjorde däremot så kraftigt motstånd, att
ärkebiskopen af Mainz, som liade att kungöra den romerske
påfvens påbud om denna sak, var nära att vid ett upplopp blifva
ihjälslagen af uppretade präster. Saken behandlades ock så
despotiskt, att icke blott för framtiden äktenskap förbjödos,
utan äfven de bestående äktenskapen upplöstes tvärtemot all
gudomlig och mänsklig rätt och äfven i strid mot själfva den
gamla kyrkolagens bud, som stiftats icke blott af påfven utan
ock af de högt berömda kyrkomötena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
