Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del II. Artiklar, i hvilka uppräknas de missbruk, som hafva afskaffats - II. (Tjugutredje artikeln.) Om prästernas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i^ISBBRUK, SOM HAFVA AFSKAFFATS.
43
Ocli då i en åldrande värld den mänskliga naturen efter
hand varder svagare, höfves det att tillse, ait icke flera laster
smyga sig in i Tyskland.
Så har ock Gud instiftat äktenskapet, att det måtte vara
ett botemedel mot den mänskliga svagheten. Själfva den
gamla kyrkolagen medgifver ock, att man under kommande tider
understundom för människornas svaghets skull må få gifva
efter något på den gamla strängheten, hvilket är önskligt att
i denna sak måtte ske, då det ju visar sig, att kyrkoherdarna i
församlingarna gång efter annan komma att fela, om
äktenskapet längre förbjudes dem.
Men då nu Guds befallning föreligger, då församlingens
sedvana är känd och då det orena celibatet alstrar mångfaldig
anstöt, äktenskapsbrott och andra laster värda att af en god
öfverhet bestraffas, så är det likväl förunderligt, att mot
ingenting förfares med större stränghet än just emot prästernas
äktenskap. Gud befaller, att äktenskapet skall hedras. Lagarna
i alla väl ordnade stater, äfven hos hedningarna, hålla det i
mycket stor ära. Men nu plågas människor, och därtill
präster, med de svåraste straff för ingen annan orsak än för
äktenskapet och detta i strid mot den gamla kyrkolagens
bestämmelser. Paulus kallar det en onda andars lära, som förbjuder
äktenskap 1 Tim. 4. Det kan man nu lätt förstå, då förbudet mot
äktenskap upprätthålles med dylika straff.
Men liksom ingen mänsklig lag kan upphäfva Guds bud,
så kan icke heller något löfte göra Guds bud om intet. Så
tillråder äfven Cyprianus, att de kvinnor skola gifta sig, som icke
kunna hålla sitt kyskhetslöfte. Hans ord i den första boken
epist. 11 lyda: »Men om de icke vilja eller icke kunna
framhärda, är det- bättre, att de gifta sig, än att de genom sina
lustar falla i elden; må de åtminstone icke gifva sina bröder och
systrar någon anstöt.»
Äfven själfva den gamla kyrkolagen medgifver en viss
mildhet gentemot dem, hvilka före mogen ålder aflagt löftet,
såsom hittills mestadels varit brukligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
