Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARFSYNDEN. 97
fet, då de lara, att människan genom egna krafter kan
uppfylla Guds bud, så beskrifves däremot i den första Moseboken
det för arfsynden pålagda straffet på ett helt annat sätt, ty
där säges den mänskliga naturen vara underkastad icke blott
döden och andra kroppsliga lidanden utan äfven djäfvulens
välde. Där står nämligen (1 Mos. 3: 15) den fruktansvärda
domen: Jay skall sätta fiendskap emellan dig och kvinnan, och
mellan din säd och hennes säd. Bristen (af den ursprungliga
rättfärdigheten) och den onda begärelsen äro såväl straff som
synd. Döden och andra kroppsliga lidanden samt djäfvulens
herravälde äro egentligen straff. Den mänskliga naturen är
nämligen öfverlämnad till träldom och hålles fången af
djäfvulen, som bedårar den med ogudaktiga meningar och
villfarelser samt drifver den till alla slags synder. Men liksom
djäfvulen icke kan besegras annat än med Kristi hjälp, så kunna
vi icke heller med egna krafter befria oss från denna träldom.
Själfva världshistorien visar, huru stor djäfvulens makt att
härska är. Världen är full af hädelser emot Gud och
ogudaktiga meningar, och med dylika band har djäfvulen insnärjt
clem som i världens ögon äro visa och rättfärdiga. Hos andra
åter visa sig gröfre laster. Då nu Kristus är oss gifven för
att borttaga både dessa synder och dessa straff, samt förstöra
djäfvulens välde, synd och död, kan man icke rätt inse Kristi
välgärningar utan att inse vårt elände. Därför undervisa våra
predikanter flitigt om dessa ting och de förkunna därmed icke
något nytt utan framställa den heliga Skrift och de heliga
kyrkofädernas läror.
Härmed anse vi oss hafva för Eders Kejserliga Majestät
tillräckligt redogjort för de barnsliga och fadda
spetsfundigheter, genom hvilka våra motståndare misstolkat vår artikel,
ty vi veta oss tänka rätt och enigt med Kristi allmänneliga
kyrka. Men om motståndarna vilja ånyo upptaga denna
lärotvist, skola hos oss icke saknas män, som äro beredda att
svara och häfda sanningen. Våra motståndare förstå nämligen
i denna fråga till stor del icke hvad de säga. De motsäga sig
ofta, och de kunna icke rätt och logiskt utveckla, hvarken hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
