Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ DE AF MOTSTÅNDARNA ANFÖRDA SKÄLEN. 155
dant verk, att det kan hafva visshet om att verkligen hafva
förtjänat nåden? Hela den åtskillnad, som de hafva gjort
emellan de förtjänster, som komma nåden liksom till mötes, och
de förtjänster, som verkligen förtjäna nåden, är uppdiktad för
att finna en undanflykt från Skriftens vittnesbörd, ty, såsom
vi förut sagt, gör icke den handlandes uppsåt en dylik skillnad
emellan olika slag af förtjänster, utan det är fastmer så, att
skrymtare och de på sig själfva säkra människorna helt enkelt
alltid mena sina gärningar förtjäna, att de anses såsom
rättfärdiga. Å andra sidan däremot tvifla förskräckta samveten med
afseende på alla gärningar och söka därför ständigt finna på
nya. Att göra goda gärningar, som kommer nåden till mötes
det blir alltså liktydigt med att tvifla och göra gärning efter
gärning utan tro, till dess man slutligen råkar i förtviflan.
Allt hvad våra motståndare i denna sak lära är sålunda med
ett ord fylldt af farliga villfarelser.
För det fjärde. Hela Kristi församling bekänner, att vi
få det eviga lifvet genom barmhärtighet. Sålunda säger
Augustinus i sin skrift »Om nåden och den fria viljan», där han dock
talar om de heligas gärningar, som ske efter rättfärdiggörelsen:
»Icke för våra gärningars skull utan för sin barmhärtighets
skull för oss Gud till det eviga lifvet.» Och i nionde boken
af hans »Bekännelser»: »Ve människornas lefverne, huru
be-römvärdt det än må synas, om det skulle drömas utan
barmhärtighet.» Cyprianus säger i sin förklaring till Herrens bön:
»På det att ingen må behaga sig själf, som om han vore
oskyldig, och genom att förhäfva sig så mycket mer förgås, så
undervisas och läres han om, att han dagligen syndar, i det att han
anbefallés att dagligen bedja om sina synders förlåtelse. Detta
är ock en känd sak, för hvilken finnas många klara vittnesbörd
i Skriften och hos kyrkofäderna, hvilka alla enhälligt lära, att
vi, äfven om vi göra goda gärningar, dock äfven med afseende
på dessa goda gärningar behöfva barmhärtighet. När tron fäster
blicken på denna Guds barmhärtighet, då gifver den oss nytt mod
och tröstar oss. Illa undervisa därför våra motståndare, när
cle så framhålla gärningarna, att de icke hafva ett ord att till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
