Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
156
AUGSBURGSKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
lägga om den tro, som omfattar barmhärtigheten. Ty såsom
vi förut sagt, att löftet och troil motsvara hvarandra, och att
löftet icke kan mottagas annat än med tron, så säga vi nu ock
här, att den utlofvade barmhärtigheten motsvaras af tron,
hvilken den kräfver, emedan den blott genom tron kan omfattas.
Med all rätt förkasta vi alltså läran om våra fullkomliga
förtjänster, emedan den intet har att säga om den
rättfärdiggöran-de troil samt undanskymmer medlaren Kristi ära och verk. Icke
heller torde någon kunna anse, att vi i denna fråga lära
något nytt, då ju kyrkofäderna så tydligt hafva förkunnat och
lärt, att vi behöfva barmhärtighet äfven med afseende på våra
goda gärningar.
Den heliga Skrift inpräglar äfven ofta detta. I Ps. 143: 2
heter det: Gå icke till doms med din tjänare, ty inför dig är
ingen lefvande rättfärdig. Ilär frånkännes helt enkelt alla,
äfven de heliga och Guds tjänare, rättfärdighetens ära, om icke
Gud förläte synderna utan dömde och straffade deras hjärtan.
Ty hvad det beträffar att David på andra ställen berömmer sig
af sin rättfärdighet, så är att märka, att han där talar om sin
sak gentemot dem, som förfölja Guds ord, men han talar icke
om någon personlig oförvitlighet, och han ber om, att Guds sak
och Guds ära må värnas, såsom i Ps. 7:9: Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet och min ostrafflighet. I Ps. 130: 3 säger
han åter, att ingen kan bestå inför Guds dom, om han vill
tillräkna synderna: Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar,
Herre, hvem kan dä bestå? Och Job. 9: 28: Jag måste bäfva
för alla mina gärningar samt 9: 30: Om jag än tvår mig i snö
och renar mina händer med lutsalt, så skall du dock sänka mig
ned i polen. Och Ordspr. 20: 9: Hvem kan säga: »Jag har
bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd?» Och 1 Joh. 1:8:
Om vi säga, att vi icke hafva synd, så bedraga vi oss själfva,
och sanningen är icke i oss, o. s. v. I Herrens bön bedja de
heliga om syndernas förlåtelse, och alltså hafva äfven de heliga
synder. I 4 Mos. 14: 18 heter det, att Herren förlåter
missgärning och öfverträdelse, ändock han icke låter någon blifva
ostraffad. I 5 Mos. 4: 24: Herren, din Gud, är en förtärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
