Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ DE AF MOTSTÅNDARNA ANFÖRDA SKÄLEN. 157
eld. Sakarja säger i 2: 13: Allt kött vare stilla inför Herren
och Jesaia i 40: 6 f.: Allt kött är gräs och all dess härlighet
såsom ett blomster på marken. Gräset torkar bort, blomstret
förvissnar, när Herrens andedräkt blåser därpå, d. v. s. att köttet
och köttets rättfärdighet kan icke bestå för Gnds dom. Jonas
säger kap. 2: 9: De som lämna barmhärtigheten åsido, göra
förgäfves fåfänga gudstjänster, d. v. s. all förtröstan är utan grund
utom förtröstan på barmhärtigheten, barmhärtigheten räddar
oss, men våra egna förtjänster och våra egna sträfvanden
rädda oss icke. Därför beder äfven Daniel i kap, 9: 18 f.:
Icke i förlitande på hvad rättfärdigt vi gjort nedlägga
vi våra böner inför dig, utan i förlitande på din stora
barmhärtighet. O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre akta härpå
och utför ditt verk utan att dröja — för din egen skull, min
Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.
Så lär oss Daniel att bedjande omfatta barmhärtigheten, d. v. s.
att förtrösta på Guds barmhärtighet, men icke att förtrösta
på våra förtjänster inför Gud. Man må ock undra, hvad våra
motståndare göra i sina böner, om världsmänniskorna
öfver-hufvudtaget någonsin bedja Gud om något. Om de åberopa sig
på att de äro värdiga, emedan de hafva kärleken och göra goda
gärningar och kräfva nåden såsom något, som Gud är dem
skyldig, då bedja de såsom fariséen i Luk. 18: 11, hvilken
säger: Jag är icke såsom andra människor. Den som på
detta sätt beder om nåd och icke förlitar sig på Guds
barmhärtighet, han smädar Kristus, som, emedan han är vår
öfver-stepräst, beder för oss. Men vår bön förlitar sig på Guds
barmhärtighet, när vi tro, att vi för Kristi, vår öfversteprästs, skull
blifva bönhörda, såsom han själf säger i Joh. 14: 13: Allt hvad
I bedjen Fadern i mitt namn, det skall han gifva eder. »I mitt
na,mn», säger han, ty utan honom såsom vår öfverstepräst
kunna vi icke komma till Fadern.
Hit höra äfven Kristi ord i Luk. 17: 10: När I hafven
gjort allt som har blifvit eder befalldt, så sägen: Vi äro onyttiga
tjänare. Dessa ord utsäga tydligt, att Gud frälsar oss genom
sin barmhärtighet och för sitt löftes skull, men icke att han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
