Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Femte artikeln. Om boten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BOTEN.
207
ruvida de hafva förlåtelse. Huru skulle de med ett sådant
tvifvel kunna åkalla Gud, huru skulle de kunna vara öfvertygade
om bönhörelse? På så sätt blir hela deras lif ett lif utan Gud
och utan verklig gudstjänst. Det är detta, som Paulus säger
i Rom. 14: 23: Allt som icke är af tro, det är synd. Och
emedan de ständigt befinna sig i ett dylikt tvifvel, så hafva de
ingen erfarenhet af hvad tro är. Däraf kommer, att de
slutligen falla i förtviflan. Sådan är våra motståndares lära, en
lagens lära, ett förkastande af evangelium, en förtviflans lära.
Nu öfverlämna vi gärna åt alla rättskaffens människor att fälla
sitt omdöme om denna vår lära om boten, hvilken icke
innehåller något dunkelt, så att de må förklara, huruvida vi eller
våra motståndare lära mer gudfruktigt och för samvetena
frälsningsbringande. Yi finna förvisso icke behag i dessa
meningsskiljaktigheter inom kyrkan, hvarför vi helst skulle tiga,
om vi icke hade så stora och viktiga skäl att afvika från våra
motståndares mening. Då de nu förkasta den uppenbara
sanningen, hafva vi icke rätt att prisgifva denna sak, ty den är
icke vår, utan Kristi och hela kyrkans sak.
Yi hafva sagt, af hvilka skäl vi såsom botens tvenne delar
hafva framställt ångern och tron. Och detta hafva vi så
mycket mer funnit oss föranledda att göra, emedan man utsprider
många uttalanden om boten, som stympade anföras från
kyrkofäderna och som våra motståndare hafva förvrängt för att
ställa tron i skuggan, såsom t. ex. detta: »Boten består i att
begråta begångna onda gärningar och icke på nytt begå hvad
man måste begråta», eller: »Boten är en sörj andes hämnd, som
hos sig själf bestraffar det han sörjer öfver att hafva begått.»
I dessa uttalanden omnämnes icke alls tron, och icke ens när
de i skolorna förklaras tillägges något om tron. För att nu
läran om tron så mycket mer må uppmärksammas, hafva vi
räknat denna såsom en del af boten. Ty det ligger i öppen
dag, att dessa uttalanden, som kräfva ånger eller goda
gärningar och icke alls omnämna den rättfärdiggörande tron äro
mycket farliga. Man borde ock kunna kräfva mer förstånd hos
dem, hvilka hafva liksom till ett lapptäcke sammanflickat styc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
