Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Femte artikeln. Om boten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
gentemot Guds dorn. Det är icke en evangeliums utan en
lagens lära, som föregifver, att människan kan genom lagen
rättfärdiggöras, innan hon genom Kristus blifvit försonad med
Gud, ty Kristus säger: Utan mig kunnen I intet göra (Joh. 15:
5) samt: Jag är vinträdet, I ären grenarna. Men våra
motståndare föregifva, att vi skulle vara Moses’, men icke Kristi grenar.
Ty de vilja, att vi skola genom lagen rättfärdiggöras och
frambära vår kärlek och våra gärningar åt Gud, innan vi genom
Kristus blifvit försonade med Gud och blifvit grenar i Kristus
såsom vinträdet. Paulus däremot häfdar, att vi icke utan
Kristus kunna hålla lagen. Därför måste vi mottaga löftet,
sä att vi genom tron blifva försonade med Gud för Kristi skull,
innan vi kunna hålla lagen. Detta torde vara tillräckligt
tydligt för alla gudfruktiga samveten. Häraf böra de ock inse,
hvarför vi förut hafva bekänt, att människan rättfärdiggöres
genom tron och icke genom kärleken, ty emot Guds vrede böra
vi ställa vår medlare Kristus och icke vår kärlek eller våra
gärningar eller förtrösta på dessa, och vi måste omfatta löftet om
syndernas förlåtelse, innan vi kunna hålla lagen.
Slutligen fråga vi: när skall väl samvetet få frid, om vi
få syndernas förlåtelse därför att vi älska (Gud) eller hålla
lagen? Ty lagen skall städse anklaga oss, emedan vi aldrig göra
Guds lag tillfyllest, såsom Paulus säger i Rom. 4: 15: Lagen
kommer vrede åstad. Krysostomus frågar på tal om boten,
hvarigenom vi blifva förvissade om att synderna förlåtas oss. Yåra
motståndare framställa ock samma fråga i sina förklaringar
till sentenserna.43 Detta kan icke besvaras eller förklaras och
icke heller kunna samvetena vinna frid, om de icke veta, att
det är Guds befallning och själfva evangeliums innehåll, att
vi förvisso skola vara öfvertygade om att synderna förlåtas af
nåd för Kristi skull, och att vi icke må tvifla om att de förlåtas
oss. Om någon tviflar, så beskyller han, såsom Johannes säger,
Guds löften för att vara en lögn (1 Joh. 5: lo). Yi lära, att
evangelium kräfver denna trons visshet. Våra motståndare
lämna samvetena i ovisshet och tvifvel. Samvetena kunna icke
heller genom tron komma till frid, då de beständigt tvifla, hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
