Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Sjätte artikeln. Om skriftermål och godtgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
kännedom om brottets beskaffenhet, ty för olika förseelser voro
olika godtgörelser stadgade.
Från denna offentliga bot stammar också själfva uttrycket
godtgörelse (tillfyllestgörelse). De heliga kyrkofäderna ville
nämligen icke åter upptaga (i församlingsgemenskapen) de
affallna eller illa beryktade, innan de, så vidt möjligt var, hade
kännedom om och sett något af deras bot. Härtill synas ock
många skäl hafva förelegat, ty att straffa de affallna skulle vara
ett (varnande) exempel, såsom en förklaring till kyrkolagen
säger, och man menade det äfven vara ovärdigt att utan vidare
till nattvardsgemenskapen framsläppa illa beryktade människor.
Dessa plägseder äro dock för länge sedan föråldrade, och det är
icke heller nödvändigt att återinföra dem, ty de äro icke
nödvändiga för att få syndernas förlåtelse inför Gud, och icke heller
hafva kyrkofäderna menat, att människorna genom dylika
plägseder eller gärningar skulle förtjäna syndernas förlåtelse,
ehuruväl dylika saker, som falla i ögonen, ofta förleda de
oerfarna att mena sig med sådana gärningar förtjäna
syndaförlåtelse. Men de, som hafva en sådan mening, de tänka såsom
judar och hedningar, ty äfven hedningarna hafva ju för sina
brott vissa soningar, genom hvilka de inbilla sig försona Gud.
Men sedan nu denna plägsed kommit ur bruk, kvarstår blott
uttrycket godtgörelse> samt ett spår af själfva plägseden däruti
att vid skriftermålet vissa godtgörelser (satisfaktioner)
före-skrifvas, hvilka de säga vara gärningar, hvilka man icke i och
för sig är skyldig att göra (opera non debita). Yi kalla dem af
kyrkolagen bestämda godtgörelser (satisfactiones canonicæ),
och om dessa hafva vi samma mening som om uppräknandet af
synderna, nämligen att de icke grunda sig på ett Guds bud
och därför icke äro för syndaförlåtelsen nödvändiga, lika litet
som de gamla utvärtes bruken vid den offentliga botgörelsen
voro i följd af något Guds bud nödvändiga för syndaförlåtelsen.
Ty man måste fasthålla den läran om tron, att vi genom tron
få syndernas förlåtelse för Kristi skull och icke för våra egna
vare sig föregående eller efterföljande gärningars skull. Det
är förnämligast af detta skäl vi här tala om godtgörelserna, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
