Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tionde artikeln. Om nattvardens utdelande under båda gestalterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
att undanhållandet af den ena delen nu försvaras, nämligen att
prästståndets värdighet därigenom i religionens namn skall
starkare framhållas. Att detta är ett människopåfund, för att icke
gifva clet sämre namn, och hvad afsikten därmed är, kan man
lätt inse. I veclerläggningsskrifteii åberopa de Elis söners
exempel, att sedan de förlorat prästadömet skulle de komma och
begära en prästadel (1 Sam. 2: 36). Detta påstå de beteckna den
ena delen af nattvarden, och de tillägga: sålunda böra äfven
\åra lekmän vara nöjda med en prästadel, eller den ena delen af
sakramentet. Detta är ju att uppenbart drifva spe, när våra,
motståndare på sakramentet öfverföra berättelsen om Elis
efterkommande. Där beskrifves Elis straff. Vilja de nu månne
också säga, att lekmännen såsom ett straff blifvit fråntagna den
andra delen af sakramentet? Sakramentet är instiftadt för att
trösta och gifva nytt mod åt ängslade samveten, när de tro, att
de såsom en spis få emottaga Kristi lekamen, som är utgifven
för världens lif, och när de tro att de genom att blifva förenade
med Kristus få nytt lif. Men våra motståndare påstå, att
lekmännen till straff undanhållas sakramentets andra del. De
böra, säga de, vara nöjda. Såsom befallning är detta tydligt
nog, men hvarför böra de vara nöjda? Man får icke fråga om
skälet, utan hvad teologerna säga, skall gälla såsom lag. Detta
är en oförsynthet, som höfves en Eck.67 Vi känna väl igen
dessa förmätna anspråk, och ville vi gendrifva dem, skulle det
icke fattas oss ord, ty enhvar måste ju se, huru stor hans
oblyghet är. Liksom tyrannen i ett skådespel befaller han: vare sig
de vilja eller icke, så böra de vara nöjda. Månne de skäl, som
han anför, skola inför Guds domstol ursäkta dem, som
undanhålla en del af sakramentet och som grymt fara fram emot
rättskaffens människor, hvilka bruka sakramentet i dess helhet?
Om deras förbud åsyftar, att det skall vara en skillnad mellan
präster och lekmän, så måste just detta skäl förmå oss att icke
instämma med våra motståndare, äfven om vi annars skulle vara
benägna att iakttaga deras sed. Det finnes andra åtskillnader
mellan prästståndet och menigheten, men det är icke svårt att
se i hvilken afsikt de så ifrigt försvara denna åtskillnad. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
