Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tolfte artikeln. Om mässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
AUGSBURG SKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
ämbete är ett Andens ämbete, såsom Paulus lär oss i 2 Kor.
3: 6, har det icke något annat offer än Kristi enda
tillfyllest-görande offer, hvilket framburits för andras synder, men det
har icke några offer liknande de levitiska, som endast genom
att frambäras kunde tillämpas på andra, utan det tillbjuder
människorna evangelium och sakramenten, för att de
härigenom må undfå tron och den helige Ande, dödas (till köttet)
men lefvandegöras (till anden), ty Andens ämbete är
oförenligt med att något verk skulle genom att blott utföras kunna
tillämpas på andra. Det är nämligen ett Andens ämbete,
genom hvilket den helige Ande verkar i våra hjärtan, och därför
är hans ämbete ett sådant, att det gagnar andra, då han verkar
i dem, då han pånyttföder och lefvandegör dem, och detta sker
icke genom att någons rent utvärtes verk tillämpas på en
annan.
Yi hafva nu påvisat orsaken, hvarför icke mässan blott
därigenom alt den hålles rättfärdiggör samt, icke heller, om
den hålles för andra, åt dessa förtjänar syndaförlåtelse, ty
bådadera är oförenligt med trons rättfärdighet. Det är
nämligen omöjligt att syndernas förlåtelse skulle kunna erhållas
samt ångesten för synden och döden öfvervinnas genom någon
gärning eller öfverhufvudtaget genom någonting annat än
genom tron på Kristus, såsom det heter i Rom. 5: 1: Då vi nu
hafva blifvit rättfärdiggjorda af tron, hafva vi frid med Gud.
Yi hafva därjämte visat, att de bibelställen, som emot oss
anföras, ingalunda försvara motståndarnas ogudaktiga mening
cm den utvärtes gärningens värde i och för sig. Detta kunna
alla rättskaffens människor, hvilket folk de än må tillhöra,
själfva inse. Därför måste man förkasta Thomas’ villfarelse,
då han skrifver: »Herrens lekamen är en gång offrad på
korset för arfsynden, men offras dagligen på altaret för de
dagliga synderna, så att församlingen härigenom äger ett offer till
att med sig försona Gud.» Man måste förkasta de öfriga
allmänt utbredda villfarelserna, såsom att mässan genom dess
blotta utförande skulle medföra nåd för den, som håller
densamma, eller att mässan, hållen för andra, äfven ogudaktiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
