Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Om påfvens makt och öfverhöghet (primat)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM PÅFVENS MAKT OCH ÖFVERHÖGHET.
381
utbredt öfver hela jordkretsen, och finnes där, hvarest Gud
skänker sina gåfvor: apostlar, profeter, herdar och lärare. Icke
heller är detta ämbetes kraft beroende på någon persons
anseende eller myndighet utan på det ord, som Kristus talat. På
detta sätt tolkas detta skriftställe — »på denna klippa o. s. v.»
— äfven af de flesta af de heliga fäderna, såsom Origenes,
Cyprianus, Augustinus, Hilarius och Beda. Krysostomus
säger: »På clenna klippa, icke på Petrus. Ty han har icke byggt
sin kyrka på en människa, utan på Petri tro. Men hvilken var
denna tro? Du är Kristus, lefvande Guds Son.» Och Hilarius
säger: »Fadern har uppenbarat för Petrus hvad denne sade:
Du är lefvande Guds Son. På denna bekännelses klippa är
därför kyrkan uppbyggd. Denna tro är församlingens
grundval.»
Och med afseende på orden i Joh. 21: 15 ff.: Föd mina
lamm, liksom äfven: Älskar du mig mer än dessa? så följer
häraf icke alls, att Petrus fått någon särskild öfverhöghet. Han
befaller honom att föda (hjorden), d. v. s. att lära ordet eller
att med ordet leda församlingen, hvilken uppgift Petrus hade
gemensamt med de öfriga apostlarna.
Den andra punkten är ännu klarare, nämligen att
Kristus gifvit sina apostlar en (endast) andlig makt, d. v. s.
uppdraget att lära evangelium, förkunna syndernas förlåtelse,
förvalta sakramenten och från församlingsgemenskapen utesluta
de ogudaktiga utan användande af lekamligt våld, men han
har icke gifvit dem (clet världsliga) svärdet, eller rätten att
grunda, besitta eller förläna världsliga riken. Kristus säger
nämligen: lärande dem att hålla allt det jag har befallt eder
(Matt. 28: 20) samt i Joh. 20: 21: Såsom Fadren har sändt mig,
så sänder ock jag eder.
Det är nu uppenbart, att Kristus icke var sänd för att föra
(det världsliga) svärdet eller för att regera eit världsligt rike,
såsom han själf säger i Joh. .18: 36: Mitt rike är icke af denna
världen. Och Paulus säger i 2 Kor. 1: 24: Icke alt vi äro
herrar öfver eder tro. samt i 2 Kor. 10: 4: Våra stridsvapen äro
icke köttsliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
