Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Första budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRSTA BUDET.
441
sitt liöga majestät erbjuder oss så mycket, beveker oss så mildt
och lofvar oss så rikligt.
Därför må enhvar allvarligt besinna detta, så att man
icke betraktar det såsom ord talade blott af en människa. Ty
det gäller för dig antingen evig välsignelse, lycka och salighet
eller evig vrede, olycka och kval. Hvad kan du väl mer
begära, än att Gud så vänligt lofvar dig, att han vill vara din
Gud, som gifver dig allt godt, beskyddar dig och hjälper dig i
all din nöd? Tyvärr tror dock världen icke detta och anser det
icke för Guds ord, emedan den ser, att de, som förtrösta på Gud
och icke på Mammon, lida bekymmer och nöd, och att
djäfvulen gör motstånd emot dem och hindrar dem att förvärfva
penningar, gunst och ära, ja nästan att behålla lifvet, medan åter
de, som tjäna Mammon, hafva makt, gunst, ära och ägodelar
samt alla förmåner i världen. Därför måste man trots dylikt
bedrägligt sken hålla fast vid dessa ord och veta, att de icke
ljuga eller bedraga, utan måste visa sig vara sanna.
Tänk själf efter eller spörj andra, hvad de slutligen hafva
vunnit, som användt all omsorg och flit på att sammanskrapa
så mycket gods och penningar som möjligt, så skall du finna,
att deras möda och arbete varit förgäfves, eller att — om de
också samlat stora skatter — dessa hafva blifvit förskingrade
och förstörda, så att de själfva aldrig liaft någon glädje af sina
ägodelar och af dessa intet genom arf kommit till tredje
släktled.
Tillräckliga exempel härpå kan du finna i alla berättelser
och du kan äfven få dylika af gamla erfarna personer.
Betrakta nu dessa exempel och gif noga akt på dem.
Saul var en stor konung, utvald af Gud, och en from man,
men då han var uppsatt på konungatronen, lät han sitt hjärta
^varda klenmodigt och satte sin förtröstan på sin krona och sin
makt. Då måste han gå under med allt hvad han hade, så att
icke ens något af hans barn lämnades kvar.
David åter var en fattig föraktad man, jagad och förföljd,
så att han ingenstädes var säker för sitt lif. Men han vardt
bevarad för Saul och vardt konung. Ty dessa ord måste bestå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
