Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Femte budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
dö af svält, likaså om du ser någon oskyldigt dömas till döden
eller i någon liknande nöd och icke räddar honom, ehuru du
vet medel och utvägar därtill, så har du dödat honom, och det
hjälper icke, om du förebär, att du hvarken med råd eller dåd
bidragit därtill, ty du har undanhållit honom clen kärlek och
beröfvat honom den välgärning, genom hvilken han hade
kunnat blifva vid lif.
Därför kallar Gud äfven med rätta alla dem mördare,
hvilka icke råda eller hjälpa nästan i nöd och lifsfara, och
han skall, såsom Kristus själf förkunnar, låta en fruktansvärd
dom drabba dem på den yttersta dagen och säga: Jag var
hungrig, och I g äfven mig icke att äta; jag var törstig, och I g äfven
nä g iche att dricka; jag var främling, och I härbärgeraden mig
icke; naken, och I kladden mig icke; sjuk och i fängelse, och
l besök t en mig icke (Matt. 25: 42 f.), d. v. s. I skullen hafva
låtit mig och cle mina dö af hunger, törst och köld, sönderslitas
af vilda djur, försmäkta i fängelse och förgås i elände. Hvad
är väl detta annat än att kallas mördare och blodhundar? Ty
har du än icke själf utfört detta, så har du dock hvad på dig
ankommer låtit nästan förblifva i sitt elände och omkomma.
Och detta är alldeles detsamma som om jag såge någon i fara
att drunkna eller falla i elden och kunde räcka honom
handen, draga upp och rädda honom, men dock icke gjorde det.
Skulle jag väl då af all världen anses annat än såsom en
mördare och usling?
Därför är det ock Guds uttryckliga mening, att vi icke
skola låta någon människa vederfaras något ondt, utan bevisa
henne allt godt och all kärlek, och detta gäller som sagdt
särskildt dem, som äro våra fiender, ty att göra sina vänner godt
är en ringa hednisk dygd, såsom Kristus i Matt. 5: 46 säger.
Här hafva vi nu åter Guds ord, hvarmed han vill locka
och egga oss till rätta, ädla, stora gärningar, såsom saktmod,
tålamod eller kortligen kärlek och hjälpsamhet emot våra
fiender. Han vill ock städse påminna oss, att vi böra tänka
tillbaka på det första budet, nämligen att han är vår Gud, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
