Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Åttonde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
480
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
blott gudfruktig utan äfven vis och skicklig, ja en djärf och
dristig man, liksom äfven ett vittne bör vara en dristig och
framför allt en gudfruktig nian. Ty den som i alla saker vill
döma rätt och fälla en rättfärdig dom, han kan icke undgå att
ofta stöta sig med vänner, släktingar och grannar samt rika
och mäktiga män, hvilka kunna göra honom stort gagn men
också stor skada. Han måste därför vara alldeles blind,
tillsluta ögon och öron, icke se eller höra annat än clen
föreliggande saken och efter clen döma.
Detta bud kräfver alltså för det första, att livar och en
skall förhjälpa sin nästa till hans rätt samt icke låta förhindra
och vränga utan befrämja och skydda den, vare sig man är
domare eller vittne i hvad sak det vara må. Särskildt är härmed
en uppgift satt för våra herrar lagfarna, att de må se till, att
de behandla alla saker rätt och riktigt, så att rätt får blifva
rätt, och att de icke må vränga, bemantla eller förtiga något
eller taga hänsyn till penningar, gods, ära eller makt. Detta
är det första och detta buds enklaste mening, nämligen med
afseende på allt, som sker inför domstol.
Sedermera har det en mycket vidsträcktare betydelse, om
man hänför det till den andliga domstolen eller styrelsen, ty
där går det äfven så till, att hvar och en bär falskt
vittnesbörd emot sin nästa. Hvarhelst nämligen gudfruktigt
predikanter och kristna finnas, så bedömas de af världen såsom
kättare och affällingar, ja såsom upproriska, ursinniga
illgärningsmän. Därjämte måste äfven Guds ord lida den
skändligaste, mest förbittrade förföljelse och varda smäcladt, beskylldt
för lögn, förvrängdt, falskt tydt och utlagdt. Men det må
lämnas därhän, ty det är nu en gång den blinda världens vana
att fördöma och förfölja sanningen och Guds barn, men likväl
icke anse sådant vara någon synd.
För det tredje — hvilket gäller oss allesammans —
förbjudas i detta bud alla tungans synder, med hvilka man skadar
eller förnärmar sin nästa, ty att bära falskt vittnesbörd är ju
en tungans sak. Hvad man nu med tungan kan göra till nästans
skada, allt det vill Gud förbjuda, det må nu vara fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
