Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Åttonde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE BUDET.
481
falska predikanters lara och hädelse, falska domares och
vittnens dorn och ed eller annars lögn och förtal utom domstolen.
Hit hör nu särskildt den gemena, skändliga lasten att bahtala
eller förtala, en last hvarmed djäfvulen besätter oss och om
hvilken mycket vore att säga, ty det är en allmän, fördärflig
pest ibland oss, att livar och en hellre hör något ondt än något
godt sägas om sin nästa, och ehuru vi själfva äro så onda, att
vi icke kunna tåla om någon talar något illa om oss, utan gärna
ville, att hela världen talade godt om oss, så kunna vi dock icke
tåla att höra, att man talar godt och väl om en annan.
Därför skola vi vinnlägga oss om att undvika dylik odygd.
ty ingen är satt att offentligt döma och straffa sin nästa, äfven
om han ser honom synda, såframt han icke har uppdraget att
såsom domare döma och straffa. Det är nämligen en stor
skillnad emellan att veta om en synd och att döma den. Veta om
den må du väl, men döma den bör du icke. Se och höra kan
jag väl, att min nästa syndar, men jag har intet uppdrag att
berätta det för andra. Kusar jag nu åstad, dömer och
fördömer, så begår jag därmed själf en större synd än den jag dömer.
Vet du något ondt om din nästa, så gör af dina öron en graf
och skotta till den, till dess du får uppdraget att vara domare
och å ämbetets vägnar straffa.
Bakdantare kalla vi nu dem, som icke låta det stanna vid
hvad de veta utan ingripa i domarämbetet, och när de få höra
något ondt om en annan, så utsprida de det genast i alla
vinklar och vrår samt känna ett retande välbehag vid att få röra
i en annans smuts, liksom svinen, hvilka vältra sig i träcken
och rota däri med trynet. Detta är intet annat än ett ingrepp
i Guds dom och ämbete samt att döma och straffa med den
hårdaste dom, ty ingen domare kan straffa hårdare eller gå
längre än att säga: denne är en tjuf, mördare, förrädare o. s. v.
Den som därför understår sig att säga dylikt om sin nästa, han
tillvällar sig samma makt som kejsaren och all öfverhet, ty
ehuru du icke bär svärdet, så brukar du dock din giftiga tunga
till din nästas skam och skada.
Därför vill Gud förbjuda hvar och en att tala illa om den
31 — J10030. ßensow, Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
