Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Tredje delen. Fader vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FADER VÅR.
509
bönen intet, men därför att Gud befallt den, skall den gälla.
Sålunda skall livar och en, hvad han än har att bedja om, städse
komma inför Gud med lydnad mot detta bud.
Därför bedja och förmana vi ifrigt alla, att de må betänka
detta och på intet sätt ringakta bönen. Hittills har man i
djäfvulens namn lärt människorna så, att ingen aktat på detta, utan
menat, att det vore nog, om blott bönen gjordes, vare sig Gud
hörde den eller icke. Detta är att akta bönen för intet, och
pladdra i vädret, och därför är en dylik bön förgäfves. Yi låta
nämligen sådana tankar förvilla och afskräcka oss såsom: »Jag
är icke nog helig eller värdig; vore jag så from och helig som
St. Petrus eller Paulus, så ville jag bedja.» Men bort med
dylika tankar. Samma bud, som gällde Paulus, det gäller äfven
mig, och det andra budet är gifvet lika väl för min skull som
för hans skull, så att han har icke att berömma sig af något
bättre eller heligare bud än jag. Därför bör du säga så: Min
bön, som jag beder, är ju lika kostlig, helig och för Gud
välbehaglig som St. Paulus’ och de allra heligaste böner. Gärna
vill jag medgifva honom vara heligare för hans persons skull,
men icke för budets skull, och Gud ser icke till bönen för
personens skull, ütan för sitt ords och vår lydnads skull. Och på
samma bud, hvarpå alla helgon grunda sina böner, grundar
jäg ock min, och därför beder jag äfven detsamma, som de alla
bedja eller hafva bedit, och mitt behof är äfven lika stort, ja
större än dessa stora helgons.
" Detta är det första och nödvändigaste att lägga på hjärtat,
nämligen att alla våra böner böra grunda sig på lydnad mot
Gud utan afseende på vår person, vi må vara syndare eller
gud-fruktiga, värdiga eller ovärdiga. Vi böra ock veta, att Gud
icke vill se genom fingrarna med sitt bud, utan vredgas och
straffar om vi icke bedja, liksom han straffar all annan
olydnad. Vidare böra vi märka, att han icke vill låta vår bön vara
fåfäng och förgäfves, ty om han icke ville höra dig, så skulle
han icke med ett så strängt bud befalla dig att bedja.
För det andra borde vi ytterligare lockas och drifvas till
bön, emedan Gud äfven har tillagt ett löfte och lofvat, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
